Den frågan som vi alla ställer. En given topplacering på frågornas tio i topp... Det gäller ju i alla sammanhang, men som ni säkert förstår särskilt vad gäller ishockeyns elitserie efter alla lockout lösningar som duggar tätt som höstregn i backen. Det gick jag och funderade på en kväll i veckan..inget ovanligt med det kan tyckas..som Timrå supporter utgår man ju från elände och katastrof. Så svaret borde vara givet. Men, jag tänkte efter, det behöver ju inte vara så dystert... Jag borde rådfråga någon utanför orten. Någon som kan se saker lite tydligare, någon som kan. Någon som inte bär med sig nordbornas inneboende karaktäristiska ådra av Besvikelse. Vi är ju trots allt lite av världsmästare på att vara besvikna här i norra delen av jordgloben. Hur har folk det som verkligen har annat att tänka på? Förstår de våra bekymmer?
Jag tog telefonen och ringde mitt eget nummer i Irak. De borde veta hur man ska tolka det som händer och hantera kommande vedermödor. Som till exempel en kommande kvalserie.. En man svarade, jag frågade hur han trodde att det kommer att gå. Han kände till ishockey eftersom han bott i Kanada och tyckte om sporten. Han förstod väl mina undringar. Jag undrade om inte det var svårt att leva där med alla attentat och allt. Han svor på bruten engelska och förbannade sin TV. Du förstår inte vad mitt egentliga bekymmer är..sa han. Nu när det var lockout i NHL kunde han inte följa ishockeymatcherna via satellit TV... När jag förklarade vad Timrå var för något och att giganter som Zäta, Kiprusoff, Manderville och Berg spelar här gav han av ett glädjetjut. De var alla välkända i hans hem. Vi kom överens om att jag skulle rapportera utvecklingen. Ett nytt Timråfan har landat. Med fokus på livets nödvändiga i en situation och på en plats där livet ställs på sin spets varje dag.
· 
Det gäller ju i alla sammanhang, men som ni säkert förstår särskilt vad gäller ishockeyns elitserie efter alla lockout lösningar som duggar tätt som höstregn i backen. Det gick jag och funderade på en kväll i veckan..inget ovanligt med det kan tyckas..som Timrå supporter utgår man ju från elände och katastrof. Så svaret borde vara givet. Men, jag tänkte efter, det behöver ju inte vara så dystert... Jag borde rådfråga någon utanför orten. Någon som kan se saker lite tydligare, någon som kan. Någon som inte bär med sig nordbornas inneboende karaktäristiska ådra av Besvikelse. Vi är ju trots allt lite av världsmästare på att vara besvikna här i norra delen av jordgloben. Hur har folk det som verkligen har annat att tänka på? Förstår de våra bekymmer?
Jag tog telefonen och ringde mitt eget nummer i Irak. De borde veta hur man ska tolka det som händer och hantera kommande vedermödor. Som till exempel en kommande kvalserie..
En man svarade, jag frågade hur han trodde att det kommer att gå. Han kände till ishockey eftersom han bott i Kanada och tyckte om sporten. Han förstod väl mina undringar. Jag undrade om inte det var svårt att leva där med alla attentat och allt. Han svor på bruten engelska och förbannade sin TV. Du förstår inte vad mitt egentliga bekymmer är..sa han. Nu när det var lockout i NHL kunde han inte följa ishockeymatcherna via satellit TV... När jag förklarade vad Timrå var för något och att giganter som Zäta, Kiprusoff, Manderville och Berg spelar här gav han av ett glädjetjut. De var alla välkända i hans hem.
Vi kom överens om att jag skulle rapportera utvecklingen.
Ett nytt Timråfan har landat. Med fokus på livets nödvändiga i en situation och på en plats där livet ställs på sin spets varje dag.
Ett telefonsamtal kan betyda så mycket....