Jean1: Håller med dig, jag stod inte bra för att dömma det. Men Leksingarna var tysta ofta men vi fortsatte (visst borde man kunna fortsätta sjunga även om motståndarlaget gör mål). Jag tyckte också att det var väldigt kul att Leksand hade tre bussar med sig för det gav energi till Timråklacken. Men hur svårt är det egentligen att få ihop tre stycken bussar på en lördag? Vi har t.o.m anordnat en tågresa med 250 personer på en lördag, och Leksingarna får knappt ihop en endaste buss till Mora. Våran klack trummar på och sjunger även i motgångar det tvivlar jag på att Färjestadsklack gör.
-Gurra-: Visst är det så, men Olle har bara blivit bättre och bättre på senaste tiden.
Men vad gör alla stumma supportrar i klacken? Har dom förväxlat läppvallan med superlim, fått stämmbandsinflammation? Eller är det bara så att lill-Jante sitter och kniper hårt om deras pungar så att dom inte törs gapa och sjunga? Eller vill dom stå i glansen av oss hårt ropande och stöttande supportrar när spelarna kommer och tackar och visar sin uppskattning?!
Köp sittplatsbiljett istället, eller ställ er på sidan om. Vi behöver fler röster i klacken. Annars gör vi oss inte förtjänta av vårt (fortfarande?) goda rykte.
Måste vi skaffa en galjonsfigur som hejaklacksledare, eller texttremsor, eller starta en supporterutbildning med röstträning?!
Tack Svoboda som gav oss en extra uppvisning. Det värmde det hårt klappande Timråhjärtat och kändes lenande mot mina ömmande stämband!