Huga ligen... Nu ligger man här och toksvettas mellan ångesthoprullade lakan... Vaknar kallsvettig... Orolig att en enda av Dalans 1000 457 st konfettibitar ska flyga in på isen och ställa till det för någon hastigt frammåtskridande skrinnare...
Tja, jag tänker mer på processen i stort när jag sitter här i tallens topp.. Jag tänker på hur de små konfettibitarna blivit till, jag menar inte bara hur de blivit klippta, utan hur de som frön vuxit till träd som med rötterna i moder jord strävat uppåt mot ljuset och vuxit sig stark genom väder och vind, år och årstider. Hur man kommit och avverkat skogen och hur man framställt pappersmassan och sedan hur arken blivit till och hur dessa sedan transporterats och slutligen klippts sönder till perfekta bitar för att sedan på en given stund få sin stund i allmänhetens rampljus när de kastas upp i luften över en sjungande rödvit skara och sedan dalar ned mot marken, som konfetti vid en is. Kastade i en känsla av glädje. Det är poetiskt, det är vackert. Konfetti.
dr Dängroth: *snyft* Vad vackert skrivet, liksom man får kännslan av att går det inte på något vis bevara den Konfettin åt eftervärden, en monter eller så för att hedra den stackaren som klevupp en tidig höst morgon och regnet öste ner, så hans keeps försedda jässa vart alldelen blöt, och hans stövlar av märket trenorn som han fick plaska i hela dagen med vatten tjippande mellan tårna, ALLT för att plantera det fröet, så vi skulle få lite papper och kassta i glädje
Eftersom jag fått tag på en maskin att klippa konfetti så är alla donationer av papper välkomna...
De som kan få tag på någon låda papper genom jobbet eller eventuell sponsring får gärna lämna de till mig så klipper jag upp dem åt er.
Hittils har jag fått ihop 6 proppfulla kassar som kommer användas vid TIFOT i premiär matchen av kvalserien.