Jag har i dessa tider när det går lite tyngre(lustigt att skriva så när vi leder serien) börjat fundera lite runt mitt hockeyintresse(i synnerhet intresset för TIK).
Som supporter så delas man ofta in i två kategorier medgångssupporter(anses negativt) samt i med- och motgångssupporter(positivt). Varför är det ett skällsord att vara medgångssupporter?? Vem vill se sitt lag förlora, ingen och därför är det inte så lätt att bara bita ihop och likt en maskin skrika och föra liv när laget spelar dåligt?
Vad är tanken när man besöker Eon arena, jag menar för vem är jag på hockey? Är det för lagets skull eller för sin egen skull? Jag har kommit fram till att jag är där först och främst för min egen skull och inte för laget/klubben/spelarna. Jag är där för att roa mig eller rättare sagt det är spelarna/spelet som ska roa mig. Om jag nu med mitt hurrande, klappande och skrikande kan sporra laget till framgång så är det naturligtvis inget negativt.
Bara lite funderingar från min sida, alltså frågan är öppen medgångssupporter bra eller anus och för vem är det bra eller anus??
Endast tre matcher kvar ser ut som det kan bli tre tunga svåra matcher jag hoppas på 9 poäng men är inställd på ca 3 pinnar.
Medgångssupportrar är väl sådana som engagerar sig i ett lag när det går bra, men som vänder samma lag ryggen när det går sämre. Sedan finns det givetvis nyansskillnader i hur mycket motgångar man tål. För min del förblir Timrå IK mitt hjärtas lag oavsett i vilken serie laget spelar, men det innebär inte automatiskt att jag skulle orka ta mig ut till arenan varenda gång om motståndet hade namn som Njurunda eller Kovland. Generellt sätt känner jag nog ändå lite starkare för laget i svåra tider, för det är väl då stödet behövs som mest. Den slags medgångare som till och med kan tänka sig att skaffa sig nya favoritlag i motgång känns dock tvivelaktiga. Fast egentligen ogillar jag att man värderar supportrar olika högt, det känns mest bara fjantigt...
DJ Hemp: Beror på hur man ser det. I motgång bryr jag mig knappt om matcherna, men jublar häpet över varje vinst.
I medgång sitter jag och solar mig i glansen från matcherna men gäspar åt segern.
Roligare att bli positivt överraskad i motgången, tycker jag. Var ju i slutändan rätt enformigt där kring omgång 10-12...
Ikväll kommer jag att märka efter att ha ignorerat matchen att Timrå plötsligt skrällt i Göteborg, och bli gladare än jag någonsin var i början av serien!
DJ Hemp: TIK är laget i mitt hjärta också ingen tvekan där inte, men sedan kanske man en säsong då det går dåligt(läs:förra säsongen) kanske inte tycker det är lika roligt att åka "ut" och se matcherna.
Men att byta lag det finns liksom inte, om TIK någon gång i framtiden skulle hamna utanför ES så är det ju inte så att jag byter lag och håller på något annat ES lag (även om det finns de lag man håller mer resp mindre på utan att för den skull supportra laget på något sätt). Då är det bara att bita ihop och se allsvensk hockey, som i o f s blivit bättre än när vi hade 4 div 1 serier.
Jag menar (nu kommer en hemsk bekännelse) innan TIK spelade i elitserien och man ändå ville se ES hockey så var man tvungen att åka 16 mil norrut för att se SM slutspel och då höll man lite mer på hemmalaget(mest för stämmningens skull...=)).
Då har vi således exakt samma uppfattning i dessa frågor. Allsvenskan - som här kan sägas motsvara Superettan i fotboll - känns inte som en alldeles ointressant serie. Dessutom har jag nästan alltid ansett att Kvalserien är mer intressant än slutspelet, men det har väl att göra med min historia som Timrå-fan. De där Division 1-serierna längre ner känns dock som rena öken. Timrå IK - Asplöven, fy fan...
Och visst, det är svårt att inte ha mer sympatier för vissa lag än andra även då inte TIK är inblandade. Även jag har sett slutspelshockey i "Kempis"...
Lustigt nog delar även vi uppfattning. SM-finalen är bland det absolut tråkigaste som finns att se inom elitishockeyn. Antagligen hade jag resonerat annorlunda om jag kommit från exempelvis Karlstad, men det är en annan historia. Just det faktum att lagen slåss om sin existens i Kvalserien gör att den där så viktiga nerven är högst närvarande. Finaljäveln är det ju dessutom inte så sällan fel lag som vinner...
Favoritarenor (och inte): Bortasektionen enda skamfläcken? Ja om man enbart ser till hockeyupplevelsen för samtliga kanske. Och då är jag definitivt med. Som jag konstaterat, då är SCA svårslagen. Jag har ju som bekant andra synpunkter också men för huvudsyftet, se hockey, har vi en topparena!
· 
screenshot20241122-061117.png
Som supporter så delas man ofta in i två kategorier medgångssupporter(anses negativt) samt i med- och motgångssupporter(positivt). Varför är det ett skällsord att vara medgångssupporter?? Vem vill se sitt lag förlora, ingen och därför är det inte så lätt att bara bita ihop och likt en maskin skrika och föra liv när laget spelar dåligt?
Vad är tanken när man besöker Eon arena, jag menar för vem är jag på hockey? Är det för lagets skull eller för sin egen skull? Jag har kommit fram till att jag är där först och främst för min egen skull och inte för laget/klubben/spelarna. Jag är där för att roa mig eller rättare sagt det är spelarna/spelet som ska roa mig. Om jag nu med mitt hurrande, klappande och skrikande kan sporra laget till framgång så är det naturligtvis inget negativt.
Bara lite funderingar från min sida, alltså frågan är öppen medgångssupporter bra eller anus och för vem är det bra eller anus??
Endast tre matcher kvar ser ut som det kan bli tre tunga svåra matcher jag hoppas på 9 poäng men är inställd på ca 3 pinnar.
Torsk ikväll 4-2