Redigerad kommentar
Per HApps: Alltså, hur mycket som redan skrivits i ämnet Pärssinen går det inte att släppa den mannen. Killen som de flesta började fundera på om han överhuvudtaget skulle tillföra Timrå Ik något mer? Det talades i termer att ge honom en plats inom organisationen för lång och trogen tjänst.
Timo är den tveklöst mest positiva överaskningen i laget. Han sjuder av energi, han driver igång ett spel som får medspelare med sig. Han är skicklig med klubba och puck, han skapar chanser åt sina medspelare. En riktig härförare! Kedjan med Hirso, Pärsa och Pikken ser riktigt bra ut. Detta trots Hirsos frånvaro under inledningen. Den bidragande orsaken tycker jag stavas Pärssinen. Han har så mycket spelglädje i kroppen så det liknar ingenting. Igår var jag stundtals lite rörd av att se den krigarinställningen han visade upp.
Uno Gordon skriver på sin facebook att: "Härmed röstar jag för att Timrå Kommun på nästa fullmäktige lyfter frågan om ett namnbyte på valfri vik i kommunen till Pärssiska viken!"
Jag kan inte annat än att hålla med!
Skulle vara intressant att höra en intervju med Perra och höra vad han tycker om Pärssinen. Om han infriat förväntningarna eller om han rent av är bättre än han trodde...
Inte i min vildaste fantasi trodde jag att han skulle bli så bra som han visat upp under inledningen.
Heleniz: Han har väl varit lite skygg med svenskan tidigare.
Jag såg nyss reprisen på Skröders satsning mot Sebbe och det är tammefan sanslöst. I fotboll får man rött kort när man kommer med dobbarna före oavsett om man träffar eller inte. Det här är minst lika illa och 2+10 ska inte räcka.
I övrigt kan jag bara hålla med om att det var 'så jävla rättvist' med en seger till slut.
Redigerad kommentar
Redigerad kommentar
Redigerad kommentar
Med 50 sekunder kvar beslöt jag mig för att gå till bussen då jag inte ville vara med om MoDo-fans som pekar finger och skriker jävel när matchen är slut. Tio sekunder senare, efter att inte ha hittat någon utgång, utbrast jublet från vår sektion och genast var man tillbaka på läktaren igen.
När så "Åke" räddade straff för tredje gången var det i stället vi som fick peka finger och skrika jävel åt MoDo-klacken. Ombytta roller. Glädjen och skadeglädjen var total. Hockey är en underbar sport.
Hemresan blev rätt festlig även om jag dessvärre råkade välja en buss med nästan bara obekanta ansikten. Chansade fel på Navet helt enkelt. Men skit samma. Vi vann matchen och kunde skråla Timrå-sånger under resan söderut genom det kolsvarta ångermanländska landskapet...