Knylan: Hade äran att njuta av Olles suveräna blick för spelet och kunglighet som passningsleverantör redan innan plexiglaset hade blivit standard runt rinkarna. Inte fanns det tak heller men Olle såg till att passningarna kom rätt ändå trots snöhinder,issprickor m.m som kunde hindrat puckens väg. Fick också äran att bland Veteranlagets Oldisar göra några kamper med Olle och det glömmer man aldrig heller. Olle var duktig fotbollsspelare också och ett av det värsta/härligaste minnena därav är när han sköt av målvirket ute på Slädaviken! Tackar även för det minnet! En Rinkens Riddare och Gröna Schackets Mästare har lämnat oss!
FH: Du och jag har samma minnen, förmodligen lika gammal du och jag. Otroligt svårt att jämföra spelare i olika generationer men nog måste det ha varit ibland det bästa Timrå har haft i att läsa spelet med tanke på hans ganska skrala skridskoåkning. Var ändå alltid på rätt plats i banan vid varje byte.
Inte bara en av föreningens största spelare genom tiderna utan även viktig insats som ledare. Mina enda egna minnen av Olle Åhman är som tränaren som tog upp Timrå till elitserien förra gången. Efter den bragden tog det nitton år innan Peo lyckades upprepa.
Läste just att Olle avlidit. För er ungdomar är han möjligtvis ett namn. För mig är han minnen från ungdomen då man stod klistrad vid plexiglaset i ladan. Det är säkert nostalgi, men alla spelare syntes vara utpräglade profiler på den tiden och Olle var sannerligen en sådan. Eftersom han var vek, närmast smal så såg han inte ut som någon hockeylirare. Men lirare var just vad han var. En gudomlig passningsspelare med ett spelsinne utöver det vanliga. Han tillhörde den där 60-70-tals generationen som stod för Timrås förra guldålder med Bulla, Tåget och Strimma bl.a.
Jag har bara fina hockeyminnen av Olle. Vila i frid.
bar mofftak: Sjukt egentligen; det gnälls ganska friskt om Timrås spel under matcherna här inne (ingen nämnd, ingen glömd). Forechecken klickar inte, passningsspelet är bedrövligt, defensiven obefintlig och slarvigt, anfallsspelet är trubbigt.
· · 
Hade äran att njuta av Olles suveräna blick för spelet och kunglighet som passningsleverantör redan innan plexiglaset hade blivit standard runt rinkarna.
Inte fanns det tak heller men Olle såg till att passningarna kom rätt ändå trots snöhinder,issprickor m.m som kunde hindrat puckens väg.
Fick också äran att bland Veteranlagets Oldisar göra några kamper med Olle och det glömmer man aldrig heller.
Olle var duktig fotbollsspelare också och ett av det värsta/härligaste minnena därav är när han sköt av målvirket ute på Slädaviken!
Tackar även för det minnet!
En Rinkens Riddare och Gröna Schackets Mästare har lämnat oss!