Dream Team: Den första meningen går minst lika bra att applicera på den här boken, bara att ändra plats på MoDo och Timrå.
Själv tycker jag det är märkligt med hela den förhandlingslamning som verkar finnas över hela elitserien. Ordentligt svikande publiksiffror, och förmodligen likadant vad gäller ekonomin, överlag, men vad görs egentligen åt saken.
Det är klart, när det i princip är billigare att köpa ett "säsongskort" och kunna se varenda elitseriematch via tv-mediet än att köpa ett säsongskort och stötta sitt favoritlag på plats så drabbar det ju idrotten ganska stort, om man inte har en väldigt trogen kundbas som stöttar i vått som torrt.
Föreningen skall dock ha credit för att de verkligen jobbar på att driva in mer pengar i föreningen. Det är rabatterade priser på loger, halvårskort, ARLA bjuder på inträde om man köper deras mjölk, julklappstips i souvenirshopen.
Nu återstår att se hur attraktiv produkten är.
Olle: Jag tror faktiskt, ärligt talat, att man på marknadsavdelningarna tror att hockeyn ska sälja sig själv och att man därför inte ska behöva gå ut med aktiv marknadsföring, eller att ens vara särskilt insmickrande mot redan existerande supportrar och sponsorer.
På något sätt känns det som att marknadsföringen inom i varje fall MoDo Hockey tog tre steg fram i samband med anlitandet av Mia Karlsson och femton steg tillbaks i samband med att hon fick nog av "gubbväldet" inom föreningen.
Att till exempel tro att supportrar ska köpa vad skit som helst, bara för att det står Timrå IK på sakerna, det är väl att på något sätt nedvärdera supportrarna.
Min egen far har knappt sett en match i Fjällräven Center/Swedbank Arena, då det är mycket bekvämare och billigare att köpa hem matcherna och se dem i sällskap. Innan dess hade han sett så gott som varenda hemmamatch sedan början av 70-talet.