Timrå IK

Långsiktighet och ambitioner är självklart bra och jag förstår klubbchef Johanssons nyfikenhet gällande en arena i hamnen. Men jag tycker mig se en likhet med giffarnas visioner om europacupspel för några år sedan, det tog inte många säsonger innan de åter var ett lag för superettan. Vad vill jag säga med detta? Jo, även om man måste spana framåt, sätta nya mål, är det oerhört viktigt att hålla fötterna på jorden och även se nuet. Därför blir snacket om en arena för 250-300 mnkr, omsättningsmål på 140mnkr ganska irrelevanta när vi idagsläget har ett lag som håller låg elitserieklass. Dessutom säger klubbchef Johansson i samma andetag som ovanstående att det inte finns utrymme för förstärkningar till laget. Visst, skadorna betyder en del, men även med skadefritt lag syntes tydliga defensiva brister. Behovet av en center och en back borde även klubbledningen se. Därför kan man tycka att klubbledningen borde prioritera att bygga ett starkt lag före dyra arenor, d.v.s. samma taktik som man använt under de senaste fem åren ganska lyckosamma åren. Utan ett bra lag faller idén om stor arena i vilket fall. Men såklart i en förening där klubbchefen, ekonom Johansson, styr det mesta är det väl naturligt att en omsättningshöjning är mer intressant än sportsliga förstärkningar. Frågan är var sportcheferna finns i denna debatt? Sportcheferna borde utgöra balansen mellan det idrottsliga och Johanssons ekonom-perspektiv. Detta kanske är den största effekten av sportchefsbytet? Den starka motvikten till Johansson har försvunnit och ersättarna har inte samma styrka.