Oraklet f Alnö: Skillnaden ligger i publikens intresse för DIF och TIK. I Stockholm brinner inte publiken på samma sätt för laget utan går på någon strömatch då och då för underhållningens skull. Globen är heller inte byggd för ishockey utan liknar mer en evenemangsarea. Timrå då? Raka motsatsen. Publiken tar sig till matcherna för att stötta laget i med- och motgång. Det finns ett hjärta, ett genuint intresse för LAGET som sitter djupare rotad. Kopplingen mellan hjärta och verklighet är starkare.
I inledningen av tredje perioden kvitterar Djurgården Timrås ledning. För första gången i matchen vaknar hemmapubliken. När 6 minuter återstår av matchen ger Christian Söderström återigen Timrå ledningen. Vad händer? Djurgårdspubliken reser sig upp och går hem.
Helg Ernest: Hade inte Nilson kastat hanskarna innan hade jag haft en annan uppfattning men i samma ögonblick som han är barhänt och händerna är uppe i ansiktet är det medvetet, oavsett omständigheterna.
DIForever: Stilbilder kan ge skenbild av händelser men som du skriver efter att ha sett rörliga bilder så står det under inga tvivel. Inför kvartsfinalserien förstår jag att DIF vill sätta sig i respekt hos motståndare men till vilket pris?
Står Djurgården som förening för handlingen? Är det dessa bilder de vill bjuda barnfamiljerna på?
Det blir intressant att följa hur Djurgården agerar i den här frågan.
DIForever:
Vore det inte bättre att han fortsatte försöka peta in puckarna i målet istället för ögonen på folk, då?
Veckans hetaste skribenter
9.50
MOBILT
· 
· 
· 
· 
· 
