Jag vet att man ska vara försiktig med att skriva i affekt. Men efter att ha väntat hela dagen är jag fortfarande lika förbannad när kvällen närmar sig på dan före dan. Så jag får skriva lik förbannad och anledningen till ilskan är att Tomas Holmström i-n-t-e får spela i OS. ”Det är ett hån mot Holmström efter den säsong han gjort och den spelare han är”, konstaterade Asplövens tränare Kjell Stenudd frankt när Kuriren i går ringde runt till hockeykännare i, och utanför, länet för kommentarer till Bengt-Åke Gustafssons val av OS-spelare. Stenudd uttalade precis det jag tycker. Och det här handlar inte om att Holmström är genuin norrbottning eller den oömmaste spelare som någonsin åkt in framför en motståndarkasse. Underskattad Det handlar inte heller om att Holmström lirat snart åtta säsonger i NHL och vunnit Stanley Cup tre gånger. Nej, min ilska bottnar i att Gustafsson väljer bort en spelare som totalt sett har bättre kvalité än flera av dem som nu får prova ut OS-kostymen. För Holmström är en grymt underskattad spelare ute på isen. Inte i målgården – där han är kung. Utan på hela isytan. Det räcker att spänta upp ögonen med tändstickor och sitta uppe en endaste NHL-natt när Detroit är i rutan för att se att Holmström inte bara är spelaren som tar plats framför kassen. Han gör så mycket mer. Han ligger stadigt på 20-talet assistpoäng per säsong karriären igenom. Inte så pjåkigt för en kille som bara sägs stå och böka nära målvakterna. Tjänstefel – helt enkelt Hittills den här säsongen har Holmström samlat ihop 25 poäng (11 mål och 14 passningar) vilket är hans bästa snitt någonsin i världens bästa hockeyliga. Inte så pjåkigt det heller. Men till spel i OS räcker det inte. Det är inte ett hån. Det är ingenting annat än tjänstefel och ett bevis på att Bengt-Åke Gustafsson av någon outgrundlig anledning inte gillar Holmström. Jag kan inte se det på något annat sätt. Att han inte passar in. Att komma med tama undanglidningar som att ”vi har spelare som Samuel Påhlsson som kan lira fysiskt” är ingenting annat än löjligt och fattigt. D-e-t känns mer som ett hån. Det är inte ens äpplen och päron. Det är som att jämföra jultomten med fan själv. Att Holmström, dessutom, var en av Tre Kronors absolut bästa spelare i World Cup senast verkade inte heller spela någon roll för Gustafsson och kompani. Också det helt obegripligt. Täta och tuffa matcher väntar Att matcherna i OS kommer att bli stentuffa, täta holmgångar råder det ingen tvekan om precis som att många av matcherna, hela turneringen..?, kommer att avgöras i spelet i numerära över- och underlägen. Vem är mästaren i det spelet? Det vet vi alla. Men Gustafsson väljer att vända den andra kinden till och jag hoppas verkligen att hans lag inte upprepar misstagen från förra OS och försvinner ut ur turneringen som skrämda råttor. Jag är arg. Tomas Holmström måste vara rasande besviken. Markus Näslund får en chans till. Och en till. Och en till. MIkael Renberg kom inte heller med. Det gillar Luleå Hockey nog mest av alla. Det var, dock, inte speciellt oväntat med tanke på Renbergs slitna ljumske. Kompetensmässigt borde han ha varit där. Daniel Henriksson fick stå tillbaka för Stefan Liv. Här valdes nog ”en go gubbe” för gruppens skull. Mika Hannula hade kunnats stavas Andreas Karlsson. Det lag som Gustafsson satt på pränt är ett lag där ”spelarna” är många. Stjärnorna likaså. Vem som ska in i skiten och ta smällarna har jag svårare att se. Det är svårt att lära gamla hundar sitta och spelare som vant sig vid vissa mönster är lika svåra att ändra på. Att välja bort en lojal, stenhård killer som skapade epitetet vinnarskalle, som har gjort spelet framför motståndarkassen till en egen konstart och som aldrig någonsin skulle svika någon av sina lagkompisar oavsett vilket, namnkunnigt eller vad-tusan-det är för motstånd är därför tämligen svårt att förstå. För att inte säga omöjligt. Jag hoppas, självklart, att Tre Kronor gör en gyllene OS-turnering i Turin och namnen på spelarna i truppen är en imponerande samling. Men ett namn saknas. Till sist: Jag lider med Anna Vikman.
· 
Krönikan
Jag vet att man ska vara försiktig med att skriva i affekt. Men efter att ha väntat hela dagen är jag fortfarande lika förbannad när kvällen närmar sig på dan före dan. Så jag får skriva lik förbannad och anledningen till ilskan är att Tomas Holmström i-n-t-e får spela i OS.
”Det är ett hån mot Holmström efter den säsong han gjort och den spelare han är”, konstaterade Asplövens tränare Kjell Stenudd frankt när Kuriren i går ringde runt till hockeykännare i, och utanför, länet för kommentarer till Bengt-Åke Gustafssons val av OS-spelare.
Stenudd uttalade precis det jag tycker. Och det här handlar inte om att Holmström är genuin norrbottning eller den oömmaste spelare som någonsin åkt in framför en motståndarkasse.
Underskattad
Det handlar inte heller om att Holmström lirat snart åtta säsonger i NHL och vunnit Stanley Cup tre gånger.
Nej, min ilska bottnar i att Gustafsson väljer bort en spelare som totalt sett har bättre kvalité än flera av dem som nu får prova ut OS-kostymen. För Holmström är en grymt underskattad spelare ute på isen. Inte i målgården – där han är kung. Utan på hela isytan.
Det räcker att spänta upp ögonen med tändstickor och sitta uppe en endaste NHL-natt när Detroit är i rutan för att se att Holmström inte bara är spelaren som tar plats framför kassen. Han gör så mycket mer.
Han ligger stadigt på 20-talet assistpoäng per säsong karriären igenom. Inte så pjåkigt för en kille som bara sägs stå och böka nära målvakterna.
Tjänstefel – helt enkelt
Hittills den här säsongen har Holmström samlat ihop 25 poäng (11 mål och 14 passningar) vilket är hans bästa snitt någonsin i världens bästa hockeyliga. Inte så pjåkigt det heller. Men till spel i OS räcker det inte.
Det är inte ett hån. Det är ingenting annat än tjänstefel och ett bevis på att Bengt-Åke Gustafsson av någon outgrundlig anledning inte gillar Holmström.
Jag kan inte se det på något annat sätt. Att han inte passar in.
Att komma med tama undanglidningar som att ”vi har spelare som Samuel Påhlsson som kan lira fysiskt” är ingenting annat än löjligt och fattigt. D-e-t känns mer som ett hån. Det är inte ens äpplen och päron. Det är som att jämföra jultomten med fan själv.
Att Holmström, dessutom, var en av Tre Kronors absolut bästa spelare i World Cup senast verkade inte heller spela någon roll för Gustafsson och kompani. Också det helt obegripligt.
Täta och tuffa matcher väntar
Att matcherna i OS kommer att bli stentuffa, täta holmgångar råder det ingen tvekan om precis som att många av matcherna, hela turneringen..?, kommer att avgöras i spelet i numerära över- och underlägen.
Vem är mästaren i det spelet?
Det vet vi alla.
Men Gustafsson väljer att vända den andra kinden till och jag hoppas verkligen att hans lag inte upprepar misstagen från förra OS och försvinner ut ur turneringen som skrämda råttor.
Jag är arg. Tomas Holmström måste vara rasande besviken.
Markus Näslund får en chans till. Och en till. Och en till.
MIkael Renberg kom inte heller med. Det gillar Luleå Hockey nog mest av alla. Det var, dock, inte speciellt oväntat med tanke på Renbergs slitna ljumske. Kompetensmässigt borde han ha varit där.
Daniel Henriksson fick stå tillbaka för Stefan Liv. Här valdes nog ”en go gubbe” för gruppens skull.
Mika Hannula hade kunnats stavas Andreas Karlsson.
Det lag som Gustafsson satt på pränt är ett lag där ”spelarna” är många.
Stjärnorna likaså. Vem som ska in i skiten och ta smällarna har jag svårare att se. Det är svårt att lära gamla hundar sitta och spelare som vant sig vid vissa mönster är lika svåra att ändra på.
Att välja bort en lojal, stenhård killer som skapade epitetet vinnarskalle, som har gjort spelet framför motståndarkassen till en egen konstart och som aldrig någonsin skulle svika någon av sina lagkompisar oavsett vilket, namnkunnigt eller vad-tusan-det är för motstånd är därför tämligen svårt att förstå. För att inte säga omöjligt.
Jag hoppas, självklart, att Tre Kronor gör en gyllene OS-turnering i Turin och namnen på spelarna i truppen är en imponerande samling.
Men ett namn saknas.
Till sist: Jag lider med Anna Vikman.
LUDDE WÄSTFELT
ur dagens norrbottens kuriren