puffe: att ha en fängelsekund inlåst kostar ca 3000 kr per dygn. Och då finns det ändå hopp om rehabilitering. Här är det nog en slant till, men å andra sidan, vid avrättning så har vi sjunkit till samma nivå som förövaren! Nä det är lite skönt att man inte behöver ta såna här beslut!
puffe:Kan man inte skicka dom till en öde ö(typ Gotland, där bara 08:or befinner sej) och skicka ner ett matpaket då och då. Ingen försöksutskrivning, utan bara låta dom leva där
Tom Topp: Ja, jävligt svår fråga. Vill inte försvara, men för 200 år sen fanns inte dagens sjuka droger. Men problemet kvarstår, vad gör man med sådana personer?
Tom Topp: I det här sammanhanget känns dödsstraffet som det enda rätta. Nu kommer det förstås aldrig hända. Psykiatrisk vård lär det väl komma att handla om. En "vård" som har väldigt små förutsättningar att lyckas.
Rip Kirby: en mycket sjuk människa som kommer att sitta på institution hela sitt liv. Jag kan inte tänka mig något annat! Sedan så har det väl alltid funnits såna människor. För tvåhundra år sedan tog vi dom av daga! Såna här gånger känns det som att man skulle kunna överväga ett sånt straff!
Det finns saker som man av olika anledningar inte förstår eller kan ta in, men just den här händelsen övergår precis allt förstånd som finns. Jag förstår det inte. Som förälder är det allra finaste man kan få höra att man är älskad. Men vissa individer saknar uppenbarligen vissa "spärrar", eller vad man nu ska kalla det, som hindrar att såna här sjuka, märkliga, tragiska, ja, fullständigt vansinniga saker kan hända.
En kort sammanfattning:
"Det var en måndagsmorgon i januari som pojken var hemma i sin bostad i Södertälje, eftersom personalen på hans skola hade studiedag. Även pappan, som är i 45-årsåldern, stannade hemma för att ta hand om nioåringen.
Kvällen innan hade mamman nattat sonen genom att läsa för honom. Efter en operation föregående år hade pojken blivit lite skrämd och orolig, så han brukade sova tillsammans med en av föräldrarna i deras säng."
Just det här har nog dom allra flesta föräldrar varit med om. Det kan handla om mardrömmar eller oro av någon anledning. Att bara finnas där, för att skapa ett lugn, att ge trygghet, är bland de viktigaste roller du har som förälder,
Historien fortsätter:
"På morgonen när mamman gick till jobbet gick pappan in till sin son i sängen.
Där bestämde han sig för att skada pojken, säger han i polisförhör. Han hade haft de tankarna i en eller ett par månader och nu var det ”dags”.
– Jag kollade på honom medan han sover och funderade men hur ska du göra, kolla hur lugnt han sover, säger pappan i förhör.
Han lade sig bredvid, väntade i tio minuter och tog sen tag om pojkens hals med armarna – och började strypa, berättar pappan för polisen. Han vet inte varför, ”tankarna snurrade bara”.
Vänta, det mest bisarra återstår.
"När pappan för en stund släppte greppet ska pojken ha sagt: – Vad har hänt pappa? Vad har jag gjort mot dig? Jag älskar dig.
Pappan ska då ha svarat: – Jag mördar dig.
Enligt pappan höll han på i 15–20 minuter, och han berättar för polisen att han kände sig ”kallblodig”."
"– Vad har hänt pappa? Vad har jag gjort mot dig? Jag älskar dig." Det är i dom här orden jag blir kvar och jag fastnar i och som gör att jag får en känsla som inte går att ta bort. Ett sånt totalt empatilöst, känslokallt och rått agerande kan jag inte begripa mig på. Det finns förstås inget straff i världen som kan väga upp det här. Man kan bara hoppas att anhöriga fått all den hjälp de behöver för att kunna ta sig igenom detta.
Herminator: Är jag ensam om att vilja undvika meningslösa mobilsamtal? Stänger ofta av mobilen när jag vill bara vara, och kompisar hör av sej typ...'typ du kan väl bara svara' . Har valt lyx-linjen. har bara mobilen på när jag vill, stötande för många men uppfriskande för själen
puffe: sånt man kan gråta till, men en låt som spelades alltid när MoDo slog ut Malmö, några år senare efter domarskandalen -94. Genuin MoDo-låt. Höj VOLYMEN!!!!
Här är inget ämne varken för stort eller för litet. Här har vi härliga diskussioner om allt som kan tänkas. Här sitter vi gärna med mungiporna pekandes uppåt. Däremot så snackar vi om hockey och övrig sport på för det avsedd plats.
· 
· 
· 
