250kg kärlek: Lugn i bussen nu vännen min =0). Rikard Fagerlund avgår som orförande i vår så det är nog ingen risk att han hinner genomföra något sådant om nu AIK skulle trilla ur? Håller med dig i mycket men att allt skall vara som förr är väl ändå lite väl konservativt? Jag är förvisso en sk "tårögd nostalgiker" som gillar sånt som är gammalt och klassiskt. Lyssnar t ex (nästan) varje dag på "Radio Guld" som jag tycker är en gudomligt bra kanal. Blickar ofta tillbaks och filosoferar. Visst var mycket bra förr men det finns ljusglimtar även i dags dato. Men helt klart blev det till det sämre det mesta när vi gick med i EU. Det har blandats in alldeles för mycket pengar under senare delen av 90-talet och in på 2000-talet. En del människor har ingen uppfattningen om värdet i saker och ting nuförtiden. Prylar köps för dyra pengar sedan blir det mesta som regel omodernt och slängs i papperskorgen osv. Sedan traskar man gladeligen in i affärerna och sätter sprätt på sina surt förvärvade inkomst fast man egentligen INTE har råd och istället borde spara.
Detsamma gäller hockeyn. Klubbkänsla existerar det idag överhuvudtaget? Mycket sällsynt i sådana fall. Allt kan repareras med hjälp utav pengar tycks tidens melodi vara. Men det är en sanning med modifikation. Kärlek går inte att köpa för pengar - aldrig. Saknar väldigt mycket av den varan i dagens upplaga av Timrå IK anno 2001/02. Säger inga namn men främst importer verkar spela för pengar och skiter egentligen fullständigt i föreningen som sådan. När arbetet är avklarat, bra eller dåligt drar dessa vidare till nästa klubb och glider på en skridsko och tjänar astronomiska summor på ingenting. Det är därför jag efterlyser mer juniorer i A-laget som åtminstone är uppväxt i Timrå med omnejd och har någon uns av bykänsla och lidelse till sporten. På så vis hoppas jag att det blir som förr igen - mer hjärta, lidelse och omtanke!
· 
Detsamma gäller hockeyn. Klubbkänsla existerar det idag överhuvudtaget? Mycket sällsynt i sådana fall. Allt kan repareras med hjälp utav pengar tycks tidens melodi vara. Men det är en sanning med modifikation. Kärlek går inte att köpa för pengar - aldrig. Saknar väldigt mycket av den varan i dagens upplaga av Timrå IK anno 2001/02. Säger inga namn men främst importer verkar spela för pengar och skiter egentligen fullständigt i föreningen som sådan. När arbetet är avklarat, bra eller dåligt drar dessa vidare till nästa klubb och glider på en skridsko och tjänar astronomiska summor på ingenting. Det är därför jag efterlyser mer juniorer i A-laget som åtminstone är uppväxt i Timrå med omnejd och har någon uns av bykänsla och lidelse till sporten. På så vis hoppas jag att det blir som förr igen - mer hjärta, lidelse och omtanke!
TIMRÅ IK - ETT SÄTT ATT LEVA!