Att tänka på innan du skriver inlägg:
- Vänligen notera och respektera Hockeysnacks regler.
- Moderatorerna kommer att vara extra uppmärksamma på regelbrott som personangrepp, olämpligt språkbruk (t.ex könsord) och hot.
- Personangrepp gäller inte bara andra forumanvändare utan även spelare, ledare, domare etc.
- Om en skribent skriver ett inlägg som bryter mot reglerna kommer denne att få en varning.
- Om en skribent skriver flera inlägg som bryter mot reglerna kommer denne att bli avstängd från att skriva i Brynäsboken under en viss tidsperiod.
- Om en avstängd användare återkommer under nytt användarnamn kommer det resultera i en permanent avstängning av det nya kontot.
- Om en skribent skriver fler än 5 inlägg under samma dag kan denne stängas av för spam om inläggsmönstret är av spamkaraktär.
- Moderatorerna ger alltid skribenterna chansen att editera inlägg i 5 minuter.
· · 
Jag tycker att Sundlöv verkar ha stora brister vad gäller kontakter, scouting och fingertoppskänsla.
Hur många utländska värvningar har Sundlöv lyckats med överhuvudtaget? Och de som har lyckats, vilka är egentligen det?
Phillips kom eftersom han är polare med Dackell, Timonen kom eftersom han är polare med Miettinen, Boorken hämtade hit Brendl, Kristan och Hansen.
När Sundlöv ska fynda utlänningar blir det spelare i stil med Dixon och Vas.
Sebastian Sulku sägs ju ha kontakter i Finland som sägs vara till hjälp för Brynäs. Men vilka finnar har Brynäs egentligen fått hit sedan Sulku kom in i organisationen?
Svar: Hauhtonen, Kankaanperä, Aarnio och Hietanen (rätta mig om jag har fel). Endast en av dessa värvningar kan betraktas som åtminstone lite lyckad.
Personligen gillade jag Kankaanperä men det är ju uppenbart att värvningen av honom var misslyckad med tanke på att han bröt kontraktet när ett år återstod på det.
Aarnio måste ha varit hysteriskt dåligt scoutad.
Det får en att undra om Sulkus kontakter verkligen är värda att ha, eller om de ens existerar överhuvudtaget.
Sen finns det massvis med märkliga beslut där Sundlöv inte har valt att förlänga med spelare, trots att de har visat framfötterna bra mycket mer än många andra spelare i laget.
Jonas Andersson var råmaterial a la Widing, och både Gynge och Ellebo, som kunde ha blivit värdefulla rollspelare, skeppades iväg utan att ha fått chansen en sekund i elitserien.