Att tänka på innan du skriver inlägg:
- Vänligen notera och respektera Hockeysnacks regler.
- Moderatorerna kommer att vara extra uppmärksamma på regelbrott som personangrepp, olämpligt språkbruk (t.ex könsord) och hot.
- Personangrepp gäller inte bara andra forumanvändare utan även spelare, ledare, domare etc.
- Om en skribent skriver ett inlägg som bryter mot reglerna kommer denne att få en varning.
- Om en skribent skriver flera inlägg som bryter mot reglerna kommer denne att bli avstängd från att skriva i Brynäsboken under en viss tidsperiod.
- Om en avstängd användare återkommer under nytt användarnamn kommer det resultera i en permanent avstängning av det nya kontot.
- Om en skribent skriver fler än 5 inlägg under samma dag kan denne stängas av för spam om inläggsmönstret är av spamkaraktär.
- Moderatorerna ger alltid skribenterna chansen att editera inlägg i 5 minuter.
· 
Visst , träningen skiljer sig i Nordamerika och ex Tjeckien från den vi praktiserar i Sverige. Man tränar olika därför att man spelar olika, det är ganska logiskt, micke. Olika temperament ger olika stilar.
Sedan kan vi titta på den sedan länge pågående trenden av europeernas inflytande på spelet och komplexiteten i spelet därborta. Det är spelare som fostras the "european style" som dominerar "over there" kryddat med hulkar som Bertuzzi och Shanahan. För att spela som de lär man nog träna liite annorlunda än vi gör i Sverige.
Sedan är det intressant det här med "namn".
Steen (-84), duktig, men överskattad och oerhört mycket kvar att lära.
Nilsson (-85), duktig, men överskattad och har ännu mer att lära sig.
Fördelen, deras lycka, är efternamnet som öppnar många dörrar...
Nackdelen, deras olycka?, är efternamnet och pressen som följer med...
Steen verkar klara det bättre än Lill-Magic.
Va fan, micke, sitter jag här och gnäller på att juniorer tar plats i Elitserien!?
Nä, men poängen är att alla som nöter mycket på egen hand blir bra och det är en förutsättning för alla som skall etablera sig i Elitserien. Inte bara för de som heter som sina pappor: Loob, Hammarström, Söderström osv.
Det finns ohyggligt många talanger runt om i Sverige som aldrig upptäcks/får chansen pga centraliseringe inom svensk hockey/landslagsuttagningar/hockeygymnasium m.m.
Således:
Vi tränar olika för att bli bra på olika saker och olika sätt att spela hockey, det tycker jag är bra.
Som jag tidigare utvecklat här i detta forum är det inte träningen det är fel på när vi missar att vinna JVM år efter år. Det är hur våra talanger lotsas mot sin fulla potential eller inte som avgör hur bra vi hänger med internationellt!
Ta ut rätt spelare för att spela den hockey alla borde veta man möter i ett JVM. Det är inte den hockey vi är van att spela som juniorer eftersom vi har nada utbyte internationellt på klubbnivå. Det är "bara" de tjugo bästa i kullen som får testa motståndet. Vill bestämt påstå att det inte är de 20 i kullen som är bäst lämpade för internationellt spel heller, de är kanske inte ens de 20 bästa i Sverige pga av att spelare skapar sig namn och hänger kvar alldeles för länge i juniorlandslagen eller att man inte bekymrar sig om att titta på bredden av hockey-SverigeTyvärr finns det för många tränare som skall göra sig en karriär inom tränaryrket som har bra kontakter, då kan vi glömma att det blir rätt spelare. Det blir de spelare de vill visa upp och sin egen förmåga att utveckla talanger...Till sist så är det ett mentalt spel som avgör matcherna inte fysiken eller taktiken och vi är jävligt blöta i avgörande lägen.
Undantag är ett fåtal spelare som aldrig viker ner sig. Tänker på Foppa som är en världens mest viljestarka hockeyspelare.
Leta alltså efter spelare med rätt egenskaper:
Vilja, järnhård vilja att offra sig för laget.
Passa pucken och "sånt krafs" det är nummer två på listan...
Enkelt micke, enkelt (om än något långrandigt, det bjuder jag på!)
Glömde nästan att be dig titta vem som är back-up goalie i Rangers: Dan Blackburn, (-83)
Går det att komma in som talang och spela i Rangers går det överallt...