Jompe:
Hmmm, hmmm...
Ännu ett eldande orgasmiskt alster från ön i väster!
Kanske nåt för Jubileumsfonden? = )
Jompe:
Underbar julsaga återigen!
Detta är faktiskt den enda orsaken till att besöka Brynäs-boken, nu när Idol är slut för den här säsongen ;-)
God Jul och tack för underhållningen..
Veckans hetaste skribenter
9.50
MOBILT
· 
· 
· 
-”Men barn små, hur många gånger ska jag berät…”
-”Snälla, snälla snäääällla..”
-”Jaja, det var så här. En dag kom mormor in till nissarna i verkstan och berättade att man beslutat sig för att förstärka verkstan med tre nya nissar. Beskedet skapade lite oro bland nissarna. Tänk om de nya nissarna var mycket bättre än de nissar man hade, då kanske man skulle skicka iväg flera av dem i släden till andra verkstäder? Förmodligen var de bättre, varför hade man annars tagit hit dem? Nissarna sov oroligt i halmen den natten. Imorgon skulle de träffa de tre nya nissarna.”
Lille Gusten visste redan hur sagan slutade så han kollade på en repris av Idol på teven istället för att lyssna. ”Amanda, Amanda”, suckade han tyst för sig själv. Rackham läste i ett programblad från 1966 och sade ”mmm, mmm” för sig själv med jämna mellanrum. Patrick hjälpte farmor göra mumma i köket och krossade nejlikor och kardemumma i en mortel så att det skrällde i hela huset. Huss hade smugit ut i hallen och satt och ”dejtrejdade” på laptopen.
Alla var tidigt på fötterna nästa morgon. De ställde upp sig på en lång rad och alla viftade med skäggen när släden med de tre nya nissarna svängde in på gården.
Den förste nissen som mormor presenterade hette Eero Solochvår. Han hoppade glatt upp på brunnskanten och började prata om sig själv och vad han tyckte vad så kul med att ha kommit hit. 20 minuter pratade han, ingen förstod ett ord. Det lät som, som, ja, som svenska och engelska och lite finska allt på en gång, sade farfar. Det var bara lille Juuso som förstod vad den nye nissen sade, ”om han para inte försöker prata svenska så kår det kanska pra. Han säger att han fick int’ slå in paket så ofta i den förra verkstan och eftersom han älskar att slå in paket så kom han hit iställe’”.
Den andre nye nissen var en lång, ståtlig nisse som hette Magnus Dyhr. Han klev upp på muren och sade ”Hallå eller, Mange va namnet, görasköj att va her, asså ja hade ju ente så möcke å göra der jag va innan så jag blev änna sketgla när jag fick komma hit. Rektigt bödigt av dig, mormor. Kan man feska nånstans her i närheten?” Mormor och nissarna och Tomten Nicke bara skakade på huvudena och stirrade på Magnus Dyhr. ”Kanske solochvårarn kan förklara för Magnus Dyhr vad vi håller på med här?”, föreslog Nollan.
Sen kom turen till den tredje nissen. Han fick hjälpas ner från vagnen av Sunken och Nollan, två av de starkaste nissarna. Lauritz höll fram ett par kryckor, och till det taktfasta dunket av kryckorna mot marken tog sig nissen sakta fram till sällskapet på gårdsplan. På två minuter hade han blivit genomsvettig. Där stod han nu och flåsade medan han stödde sig tungt mot kryckorna och tittade på nissarna. ”Det här”, sade mormor utan att kunna dölja sin stolthet, ”är vår nye förstenisse. Han heter Jonas Nordanvind. Egentligen hade jag inte råd att ta hit honom, men en massa kompisar har bidragit med pengar. Han var duktigt dyr, ska ni veta, men nu är han alltså här.”
Det rådde en dov, kompakt tystnad på gårdsplan.
- ”Kan han slå in paket?”, frågade gammelnissen Dacke försiktigt efter en lång stund.
- ”Nej, inte nu”, sade mormor, ”men har varit riktigt fena på det, en gång för länge sedan. Och om ett par månader, när han kan gå ordentligt igen, så kan han säkert slå in paket igen.” Mormors besked lugnade inte nissarna. ”Men hallå, mormor”, sade nissen Emil. ”Vi måste ju slå in massor av paket på bara några dagar, hur ska barnen annars få sina julklappar? Och du har lagt våra sista pengar på det här, det här kronvraket, är du helt flärpad i kolan eller?”
- ”Flärpad i kolan, vad betyder det, farfar”, frågade lille Kvadraten. Han hette egentligen Gurra ÅttaÅtta men alla tyckte att det lät ganska fånigt.
- ”Det betyder, tja, knäpp, ungefär”, sade farfar.
- ”Satan, satan, satan”, hördes från lille Huss ute i hallen. Ingen vågade fråga hur det gick med dejtrejdandet men det lät inte så bra.
- ”Som jag ser det”, sade nissen Ove som varit ett bra tag i verkstan, ”så är ju det här bra. Vi har fått hit en nisse som vi inte förstår vad han säger, en som vi förstår vad han säger men önskar att vi inte gjorde det, och en som kommer att behöva Rolator i verkstan. Om det är den här trion som ska ersätta oss så kan de inte kasta ut någon av oss gammelnissar. Vem som helt av oss är bättre på att slå in paket än Solochvårarn, fiskaren eller Nordanvind. Hehe, jag kan vara kvar tills jag själv behöver Rolator”, sade Ove.
- ”Abbans mormor”, sade sylf och kastade in ett clementinskal i brasan. Han hade blivit av med sin rosa nallebjörn och var allmänt på ett djävla humör. ”Så abbans typiskt”.
Lille Huge sade för en gångs skull ingenting. Han hade somnat vid granen och snarkade med vidöppen mun.
- ”Men hur ska det här gå”, sade Tony vresigt och gick bort och släppte ner en pralin i halsen på den sovande Huge som for upp med en fruktansvärd hostattack. ”Hur tror mormor att det här gänget ska kunna slå in fler paket än de andra verkstäderna? De har ju fått amerikanska och kanadensiska nissar som slår in paket med en hand. Och i Linköping har de fått en tjeckisk nisse som kan lacka tre paket samtidigt med tungan, vafan har våra nissar å komma med? Den här trion me Bumba? Va?”
- ”Du fattar som vanligt ingenting”, sade lille Huge med rinnande ögon. ”Tror du inte mormor vet vad hon gör?” ”Näää”, sade alla de andra barnen. ”Men åh, är det bara jag som är nyanserad och kunnig här i huset”, suckade Huge.
- ”Hur gick det då, farfar?”, frågade lille 20. Han visste hur det hade gått de senaste 64 åren men inte just det här året.
- ”Tja,” sade farfar, ”Eero var lite blyg i början men efter bara några dagar hade han slagit in fler paket än alla de andra nissarna. Magnus Dyhr var en riktig snöppeljönsare i början och lackade allt utom paketen och satte tejp på de andra nissarna istället för på paketen. Han kunde inte ens tälja en dalahäst i början. Men efter ett tag kom han också igång.” ”Man bliiiiir ännasöm rektitt frellst på de her efter ett tag”, sade han.
- ”Och Nordanvind, då, hur gick det för honom”, frågade 20. ”Nordanvind”, sade farfar och fick ett förunderligt ljus i blicken, ”han blev kvar länge i verkstan och slog in nästan lika många och vackra paket som den legendariske gammelnissen Lill-Osten Nilsson”.
- ”Ååååh”, viskade alla barnen andäktigt.
- ”Hörde ni?”, pep Huge. Som gammelnissen Lill-Osten! Heja Nordanvind och heja mormor och heja alla nissarna!”
- ”Mumman är klar”, meddelade Patrick. ”Den är perfekt. Kryddig och mustig och har bra fart i sig. Problemet är bara att nu är den schlut.”
- ”Yes, yes, YESSS”, skrek Huss från hallen. Ingen visste varför, men det lät hoppingivande på något sätt.
- ”Nu tror jag att det är dags att dela ut julklapparna”, sade farfar. ”Sen är det dags för skinka och sill. Jag undrar om inte farmor har bjudit hit vår gamle vän Koork på julmiddag. Jag tror att detta blir en alldeles speciell jul.”
God Jul, Brynäsvänner.