Brynäs IF

Dif var en besvikelse i mina ögon; om Brynäs nått upp till hälften av normal form skulle man valsat med Djurgårdarna - men å andra sidan har jag svårt att tänka mig att detta var Djurgården i fullt slag också. Två slumpmål i Boxplay skilde. Brynäs började med 14 man, och såg ut att vilja spara krafter, och spela snålt de två första perioderna; inte alls nån Brynäs-hockey; de gick aldrig riktigt till anfall med hela kedjan, utan var ofta nöjda med att lägga ner djupt, och ställa upp, samt spela sarg ut i egen zon, och låta Djurgårdarna snurra nere i hörnen, medan man stod och pustade runt kassen. Spara krafter, hoppas på det bästa, verkade vara parollen. Sen såg det ut som man gjorde en ansats i sista; "vi lär väl orka åka skridskor i en period i alla fall", typ. Bänkade Jobs, gick runt på 12 och en halv gubbe (AA satt nåt byte ibland); då tog man över matchen, och borde ha fått in en kvittering, med stolpskott bla. Dif avgjorde istället med en kontring på en snedstuds från sargen. En dålig match, med två lag som inte stod att känna igen; vad Djurgårdens ursäkt var, vet jag inte. På ett sätt kan man se det som ett gigantiskt styrkebesked att hänga med så pass bra i Globen, men å andra sidan såg Dif usla ut, så jag vete fan...