Verkligheten kom ikapp Brynäs tillslut. Efter fem raka – heroiska – segrar kom en ganska väntad plump i chockladasken. Två ord – ett namn – sammanfattar matchen mellan LHC och BIF ganska bra. En spelare som också varit i händelsernas centrum de senaste matcherna. Johan Harju.
Lite tankar efter 4–1 [2–0, 1–0, 1–1] mellan Linköping och Brynäs...
... Harju, ja. Efter att #90 sakta men säkert byggt upp en efterlängtad formtopp den senaste tiden var det som om den tänkta målkungen var tillbaka på ruta 1 igen mot Linköping.
1. Med sekunder kvar av första perioden, och underläge 0–2, får Harju öppet mål. Istället för att lyfta upp pucken ordentligt i nättaket och säkra en oerhört viktig reducering inför fortsättningen så lägger han en liten fösare ett par centimeter över isen – en puck som Iiro Tarkki [återkommer till finnen] visserligen gör en fin räddning på, men som borde och hade gått in om pucken suttit ordentligt i taket [vilket en uttalad målskytt SKA lyckas med].
2. Precis när matchen passerat halvtid tar Harju en oerhört onödig utvisning [det var två till...], och LHC:s fantastiska powerplay resulterar i 3–0 – spiken i kistan.
3. Som om inte Harju redan i allra högsta grad varit med och avgjort matchen drog han på sig en ny, fantastiskt onödig, utvisning i tredje perioden och Hjalmarssons behöver inte många sekunder på sig för att sätta fyran.
Tre punkter som sammanfattar en katastrofal insats från #90, en insats som svärtar ner hans fina insatser på sistone. Tillslut får han ändå sätta den där pucken i nät, och vi får hoppas på att det målet satte punkt för denna svacka och blev startskottet för nästa formtopp.
... Iiro Tarkki, ja. Blev aldrig testad av Brynäsarna förrän i slutminuterna. Väldigt synd, då han från matchstart såg väldigt darrig ut i flera situationer. Arto Blomsten [som blir allt gaggigare där uppe i kommentatorsbåset för varje säsong som går...] tyckte däremot att LHC-burväktaren imponerande med lungt och tryggt spel. Expert var det ja.
... Apropå målvaktsspel, Johan Holmqvist gjorde vad han kunde på andra sidan isen. Man kan faktiskt se ganska tydligt hur Honken har växt sedan Starkbaums ankomst till laget. Mer konkurrens, både på träning och i matcher. Från seriens sämsta målvaktspar till ett väldigt stabilt sådant. Känns tryggt mitt i detta skadeelände.
... Linköpings första PP-lina behöver egentligen ingen kommentar. Så därför skiter vi i det.
... Transatlanterna [Sweatt, Scott, Gunde] var en t-o-t-a-l-t osynlig trio i Linköping. Måtte de vara tillbaka igen på lördag.
... Brynäs kunde egentligen aldrig hota SHL:s sett till statistiken sämsta defensiv. Onödigt många puckar som bara slogs bort, framförallt i inledningen av tredje perioden. Killarna hade redan gett upp.
+ Honken. Läs ovan.
+ Robin Jacobsson. Tycker ändå han förtjänar lite beröm efter all skit. Kändes ovanligt trygg och stabil, tog vettiga beslut.
– Harju. Läs ovan.
– Offensiven i huvudtaget. Blekt, trött, oinspirerat.
– 0–1. Ett välbekant resultat i inledningen utav matcherna den senaste tiden. Visst, killarna har gjort bragdartade vändningar tidigare, men nu tog det stopp. Det är dags att skippa det där tidiga målet i ärslet om vi vill behålla topplaceringen.
Det ryktas om att ett par killar kan vara tillbaka redan till lördagens grymt tuffa match mot Frölunda. Anton Rödin lär vara en av dessa, vilket vore en nödvändig förstärkning i nuläget. Förhoppningvis var LHC-matchen bara en bula på en annars välasfalterad väg, men den där jädrans skadelistan lurar fortfarande i bakgrunden [eller snarare förgrunden], och folk måste tillbaka snart, snart snart innan vi står inför samma scenario som ifjol. En förstärkning utifrån hade jag inte tackat nej till heller i nuläget.
PS: Nu vill jag ha fler likes än de ynka 15 jag fick på min senaste nörd-sammanfattning [skämt åsido, fast ändå inte].
God natt! [eller God morgon...]
Redigerad kommentar
MOBILT
· 
· 
