Brynäs IF

Peja: Så klubbarna värvade inga spelare innan sportchefstiteln uppfanns? Det var isåfall något väldigt nytt för min del. Hur gick man tillväga då, berätta gärna för mig? Det fanns givetvis MÄNGDER av mer lämpliga än Sundlöv med erfarenhet av rekrytering av nya spelare. Så än en gång faller det du säger.

Bifbiffen: Som sagt, det var ett nytt heltidsjobb på den tiden. Tidigare sköttes mycket på ideell basis där flera personer arbetade tillsammans (som man vanligtvis gör i ideella sammanhang). Det var likadant i många klubbar runt om i hockeysverige och väldigt många av de personerna valde att trappa ner på engagemanget när det blev proffsigare. Då valde klubbarna i sin tur att göra tidigare spelare till sportchefer, eftersom de trots allt troligtvis kunde mycket om hockey och hade ett visst kontaktnät. 

Innan sportchefsjobbet blev heltid kunde Brynäs t.ex möta ett lag i en träningsmatch, bli imponerade av en spelare och i stort sett värva denne utan att scouta. Personer som sysslade med den typen av värvande behöver inte per automatik vara duktiga heltidsanställda sportchefer. 

Sen ska man komma ihåg att spelarrekrytering i många fall inte är en "one man show" där sportchefen kör ett helt eget spår. Det är ofta ett team som jobbar tillsammans, vilket har blivit ännu tydligare i Brynäs de senaste åren.  

Men, jag har alltid varit kritisk till att Sundlöv fick jobbet. I synnerhet med tanke på att Brynäs hade lovat att Sjödda skulle få det. Om jag hade anlitat en sportchef på den tiden, så hade jag nog försökt leta reda på någon gammal NHL-räv som gått och blivit NHL-scout (och även checkat hans track record, förstås...).