Brynäs IF

Tänk att det alltid skall svämma över av cyniska, raljanta kommentarer om hur odugliga Brynäs är, mitt Brynäs som jag följt sedan slutet av sextiotalet. Det har kostat mig pengar och tid, glädje har blandats med långa perioder med mediokra resultat. Alltid har man kommit tillbaka, en lång radda SM-tecken har blivit fler o fler. 

Har alla lag en klick av skitkastande "fans" som hörs väldigt mycket?

I lördags noterade jag att så länge matchen stod och vägde radade vissa skribenter upp det ena hånet efter det andra...... när vi sedan vann, vinst mot serieledarna med 3-0...... då är nämnda skitkastare helt dödstysta. Inte en kommentar om glädjen över en oväntad o efterlängtad seger. Jag tycker det är väldigt märkligt, man skulle nästan kunna tolka det som om man hellre ser Brynäs förlora.... märkligt.

Jag har många sportintresserade i bekantskapskretsen, de flesta lag är representerade bland de kompisar som kallar sig fans. Ingen.... ingen av alla dessa sportnördar skulle komma på idèn att håna sitt eget lag, det är väl det man har Frölundare, Leksingar och Djurgårdare till??? DOM är bra på att håna och retas när det går dåligt för mitt Brynäs.

Visst förstår jag att vem som helst kan va besviken efter sju raka förluster, men, det låter faktiskt såhär alltid. Som sagt, märkligt!

På tal om uteblivna framgångar och resultat.... storsatsande Linköping - inget guld. Växjö - som verkar ha en sjö att ösa miljoner ur.... platsen över Brynäs med sex poäng fler än oss.

SnowKing: Klockrent inlägg, hoppas många känner sig träffade.
Inte för att jag tror att det hjälper, frustration och besvikelse hanteras som sagt olika.
Fast som du säger: om frustrationen nu visar sig i konstant och frenetiskt raljerande, hån och gnäll när det går trögt så tycker man ju att glädjen borde visa sig i form av motsvarande positiva frenesi i deras inlägg när vi vunnit.
Vilket som sagt och märkligt nog aldrig sker.
Jag tror att en stor del av förklaringen till detta agerande ligger i en skev och fulltständigt vriden verklighetsbild, som utgår ifrån att vi alltid ska vinna varje match, aldrig få några svackor eller skador, alltid värva toppspelare, alltid ha bra ekonomi osv osv.
Har men en sån orealistisk och verklighetsfrämmande utgångspunkt som grund för sin inställning så blir förstås varje motgång ett gigantiskt misslyckande, där allt och alla ska nagelfaras, rannsakas, dömas och förklaras inkompetenta amatörer som inte kan nåt om hockey.
Eller så är det som du säger: man ser hellre laget förlora, det mår man egentligen bäst av. Det ger möjlighet att få utlopp för att man egentligen är frustrerad över nåt annat i sitt liv.
Oavsett vilket så är det ändå jävligt trist att läsa allt gnäll dag ut och dag in, verkar inte finnas nån supporterglädje över att man har ett favoritlag och som dessutom spelar i högsta serien, med allt vad det innebär att med- och motgångar.