Brynäs IF

727638 inlägg · 7961 ämnen

Inlägg #1749865

Sv: A propósito de nada
Sitter och roar mig med att läsa om lite historik som jag förmodar att ni på detta forum uppskattar!

Bara lite kuriosa bland silly s och alla diskutoner om ekonomi och spelscheman!!

Det är från säsongen 1975/76 när Elitserien spelades för första gången och storfavorit var Brynäs.
På 70-talet ändrades seriestrukturen ett flertal gånger innan man bestämde sig för en elitserie med 10 lag som skulle spela 36 omgångar.
Elitserien betecknades som en maratonserie för året innan var det 16 lag i den högsta serien som då gick under namnet Allsvenskan och man spelade ”bara” 30 omgångar!!

Brynäs var klara dominanter i svensk hockey under denna tid men hade missat SM-guldet tre säsonger i rad mellan åren 73/75 och till säsongen 75/76 så skulle bara guldet till Brynäs.
Dom hade värvat Lars-Gunnar ”Krobbe” Lundberg från SAIK.

Första upplagan av Elitserien blev rekord jämn även om Brynäs och Leksand ryckte loss lite i toppen efter ett tag.
Skellefteå låg och krigade vid slutspelsstrecket och inför sista omgången låg dom på femte plats i tabellen en poäng bakom Modo och Färjestad.

I den avslutande omgången spelade SAIK oavgjort 3–3 hemma mot Ssk och fick dessutom hjälp av Frölunda som slog Modo hemma med 4–0 vilket betydde att SAIK precis passerar Modo och på bättre målskillnad och tar därför den fjärde och sista slutspelsplatsen!

Och där ställdes de mot storfavoriten Brynäs.
Den första matchen som spelades i Gavlerinken och fram till inledningen av andra perioden var matchen jämn.
När SAIK dessutom reducerade till 3–2 befarade många Brynäs supportrar att det nog skulle bli en tuff resa, men så blev det verkligen inte!!

Till slut blir SAIK totalt överkörda och Brynäs vann med 9–2!

Returen i Skellefteå blev visserligen tuffare när SAIK tog ledningen med 1-0 och ökade till 2-0 i första perioden.
Brynäs reducerade men när SAIK gjorde 3-1 i början av tredje var det mycket som pekade på en hemmavinst.

Då inledde Brynäs en milt sagt mäktig vändning i tredje och 3–1 som tillslut blir 3–5 till Brynäs....

Brynäs tar sedan SM-guld efter att besegrat Färjestad i två raka matcher!!

För SAIK väntade bronsmatcher mot Leksand och det blev inte någon lycklig historia!!

Först matchen vann Leksand hemma med 11–4 och hemma förlorade SAIK med 0–14 vilket fick SAIK tränaren Pelle Lundström be publiken om ursäkt!!

Noterbart är att ett par år senare slutade man med bronsmatcher i SM-slutspelet.

Med detta säger jag inte att allt var bättre förr men trevlig läsning med dåligt väder ute är det i vart fall......
Kommentera

Svarskommentarer

Sv: A propósito de nada
Jaca: Apropå ditt inlägg om SAIK och historik så kan jag berätta att jag såg en av matcherna mellan SAIK och Brynäs vintern 1978, när SAIK tog guldet. Jag var extraanställd som radiotelegrafist på statsisbrytaren Ymer som då var splitter ny och gjorde sin första säsong som isbrytare i Bottenhavet och Bottenviken. Vi ankom Skelleftehamn en sen vinterkväll med isande kyla och halv snöstorm, det glömmer jag aldrig. Jag skulle försöka hitta anslutningarna på kajen till landtelefonen som måste kopplas för att man skulle kunna ringa (till alla som inte ens var födda då: det fanns faktiskt inga mobiltelefoner, trot eller ej...)
Usch ja, det var inget lätt jobb i snöyran men det gick till slut.
Sen låg vi i Skelleftehamn nån vecka för att assistera fartyg som skulle vidare upp mot Luleå. Den första båten vi tvingades hjälpa loss från isens grepp var en grekisk gammal rostig skorv som hade fastnat i knapp centimetertjock is utanför Bjuröklubb. Snacka om att vara på fel plats vid fel tidpunkt. Besättningen gick omkring i skjorta och träskor på däck när vi kom med isbrytaren för att hjälpa till, dom hade nog inte riktigt koll på hur en svensk vinter i övre Norrland skulle bemötas.
Iaf, under den där veckan i Skelleftehamn var många i vår värnpliktiga besättning naturligtvis hockeyintresserade och nästan varje kväll drog vi alla iväg till ortens lokala hockeyrink för att dela upp oss i lag och spela matcher, både inbördes och mot ortens lokala yngre förmågor. Många heta bataljer blev det, jag lovar...
Vill minnas att det mesta i Skelleftehamn hade namn efter nån Örjan, förmodligen nåt gammalt helgon från forntiden. Örjanskyrkan, Örjansgården, Örjansfiket, Örjanskiosken osv. Sånt man kommer ihåg när mkt annat glömts... :-)
Nåja, som tur var hade SAIK hemmamatch mot just Brynäs den där veckan och jag var naturligtvis inte sen att fixa ledigt för att kunna se fighten. Minns att jag drog nån vals om att jag måste till posten i Skellefteå för att hämta post (det var faktiskt en av telegrafistens uppgifter att göra det i varje hamn man anlöpte)
Att det var sent på kvällen och posten var stängd, var det lyckligtvis ingen som tänkte på...:-).
Av matchen minns jag tyvärr inte så mkt, men har för mig att Brynäs vann till slut.
Året innan jobbade jag på isbrytaren Tor och när vi låg i Luleå gick det livat till.
Slagsmål på krogen, polis anlände, jag ställde upp som vittne för en av våra killar som hade blivit skallad blodig av en jugoslav. Rättegång några månader senare när jag gjorde repmöte i Härnösand, tåg upp till Luleå och det visade sig att mitt vittnesmål fällde en ökänd kriminell jugoslav som polisen länge försökt sätta dit men inte haft några bevis mot. Jag hade ju ingen susning om det, som tur var. Han fick visst nåt år i fängelse och polisen var mkt tacksam för att jag vågat ställa upp när ingen annan på orten hade vågat.
Så kan det gå när man som sjöman går i land för att förlusta sig i Norrland... ;-))
Kommentera