Brynäs IF

Jag är återigen ingen hockeyexpert.

Men om det var jag som var Sandström, så skulle mina tankegångar gå såhär. Jag vet att mitt förra (kanske t.om första?) Slutspel inte gick något vidare. Jag har dock nu fått chansen att utvecklas. Jag har tränat och tränat sen dess, jag har spelat matcher, börjat lite skakigt men nu faktiskt på den senare tiden spelat lite bättre. Jag har börjat komma in i det. Jag ska nu få spela JVM för att få ännu mer träning. Jag är fortfarande ung och utvecklas hela tiden. Men slutspel... det gick inte bra förra året, så nu vill jag ha revansch. Det är liksom det mentala, jag skulle knappast känna mig ängslig eller orolig då över ett slutspel. jag skulle vara OTROLIGT peppad. Mental press kan vara bra, men jag tror faktiskt att man som hockeyspelare, SPECIELLT som målvakt lär sig att inte ta in den pressen utifrån utan, fokuserar på att spela sitt spel. Jag tror detta kan vändas till något bra för Sandström. Revansch. Visa att han hör hemma. Visa att han kan. Jag tror det hade varit en värre press om nu alla tyckte att han var SKITBRA, att försöka leva upp till den bilden. Men nu verkar de flesta tycka att han är usel. Det kan också vara en bra morot för honom. Att verkligen visa nu att han är grym! Men det beror alldeles på hur hans mentala tillstånd är OCH hur tränarstaben och alla coachar honom. Fokuserar dom bara på spelet och inte det mentala, ja då har dom missat en väldigt viktig del.

JawKee: Det var nog inget fel på Sandströms "tagg" ifjol heller. Det finns ju två delar av detta; 1) Mental styrka, 2) Spelkapacitet.
Som utomstående är det ibland svårt att förstå vad spelares misslyckanden beror på. Ibland är det en kombination.