Brynäs IF

Skrubben: Här kommer en liten utvikning om målvaktsspel. Det jag skriver här kanske de flesta vet men jag har saknat en lite djupare analys och förståelse för målvaktsspelet. Texten ger svar/relief på frågor som; varför har Felix vunnit fler matcher än Rautio fast han har sämre statistik? varför står Felix på fler hemmamatcher? varför har Rautio sämre statistik hemma än borta? mm. Så med viss risk för att slå in öppna dörrar kommer här en analys av målvaktspel som blandar fakta med mina egna tankar. Kanske blev lite långt men det är ju bara skitlag som spelar just nu ändå… :)
Felix och Rautio representerar 2 olika målvaktsskolor. Felix är en s k agerande målvakt och Rautio är en s k blockande målvakt. Agerande målvakter, som Pecka vill ha och utbildar, karakteriseras av aggressivitet mot skytt, avgörande stora räddningar, desperation att ta allt dvs en ganska yvig spelstil som ofta hamnar relativt långt ut mot skytten och som kräver mycket begåvning, spelsinne och fokus.
Den blockande spelstilen karakteriseras av att vara samlad, kompakt, man jobbar med struktur och system, säkerhet, tålamod och sannolikhet. Spelstilen blir då samlad med små rörelser, relativt långt in i mål. Man spelar metodiskt för att hela tiden ge skytten så lite nät som möjligt. Bra placerade skott går sannolikt in men alla halvdana avslut räddas.
Det intressanta är vilka styrkor och svagheter dessa spelstilar borde få och finns det skillnader hur laget bör spela med resp målvakt?
Agerande målvakter har sin styrka mot skytt genom att vara aggressiv skär man av vinklar, man är således relativt bra för skott i slottet och på frilägen. Nackdelen med denna spelstil att man blir sårbar vid sidledspass (och styrningar) nära målet eftersom man spelar långt ut. Ytterligare en sårbarhet är skott från blå med skymd målvakt (som många noterat och kommenterat). En agerande målvakt söker ofta skytten/pucken och kan bli lite som en stork i dessa lägen. Storkar täcker dåligt… Laget bör med en agerande målvakt spela genom att se till att hålla skottlinjen fri, man kan tillåta att skytten kommer relativt långt in men se till att skära av sidledspass nära mål.
Blockande målvakter har sin styrka i att nästan alltid vara rätt positionerade och därmed vara stabila. Man gör sällan en dålig match och de skott som släpps in är ofta bra placerade. Genom att arbeta långt in i målet är man ofta bra på passningar över centrallinjen eftersom rörelsen från sida till sida blir kort. Blockande målvakter är relativt bra även när man är skymd eftersom man strävar efter att täcka så mycket som möjligt av målet från det hål som pucken sannolikt kommer. Svagheten hos en blockande målvakt är när skytten kommer nära. Eftersom man spelar längre in i målet så blir det mer nät att sikta på och en skicklig skytt har goda möjligheter. Genom att vara tät blir man också lite mindre beredd till stora räddningar och även detta ger en god skytt möjligheter.
Summerar man så passar ett aktivt försvar med presspel bättre i kombination men en agerande målvakt och ett mer passivt ”boxa-ut” spe bättre med en blockande målis.

Är det då klokt att ha två målvakter som är skolade olika? Svaret är Ja, om man vill kunna anpassa spelsystem efter motstånd, nej om man fokuserar på sitt eget spel. Kanske, om man t ex väljer en målvakt hemma med relativt få skott (kontringar = skott i slottet) och en målvakt borta med många skott.