Att tänka på innan du skriver inlägg:
- Vänligen notera och respektera Hockeysnacks regler.
- Moderatorerna kommer att vara extra uppmärksamma på regelbrott som personangrepp, olämpligt språkbruk (t.ex könsord) och hot.
- Personangrepp gäller inte bara andra forumanvändare utan även spelare, ledare, domare etc.
- Om en skribent skriver ett inlägg som bryter mot reglerna kommer denne att få en varning.
- Om en skribent skriver flera inlägg som bryter mot reglerna kommer denne att bli avstängd från att skriva i Brynäsboken under en viss tidsperiod.
- Om en avstängd användare återkommer under nytt användarnamn kommer det resultera i en permanent avstängning av det nya kontot.
- Om en skribent skriver fler än 5 inlägg under samma dag kan denne stängas av för spam om inläggsmönstret är av spamkaraktär.
- Moderatorerna ger alltid skribenterna chansen att editera inlägg i 5 minuter.
Jag minns iallafall de djupa dalarna från förra säsongen, då Bulans taktiska sinne ifrågasattes (samma femmor i match efter match samt tveksam hantering av hur/när han drog målisen på slutet osv.) Vissa matcher var speciellt trista och fantasilösa, speciellt de gånger jag letade mig till Gavlerinken iaf. Visserligen var 1:a-femman otroligt produktiv och ett nöje att se på för det mesta, men Oscar Lindbloms betydelse går inte att överskatta där. Inte lätt att fylla den luckan.
Sen det som gör att man ser på säsongen som lyckad, det var ju faktiskt vinst i kvartsfinal mot Linköping (där LHC underpresterade pga loja ego-importer) och vinsten mot Frölunda (hade vi vunnit utan Oscar tror ni? Knappast säger jag). Så jäkla bra var inte säsongen, minns att vi hade FYRA lag framför oss...
Vad jag vill säga är att skillnaden mellan succe och katastrof är så otroligt liten i SHL. Minns hur domarna höll på att döma bort BIF både mot LHC och mot Frölunda. Förlust mot Linköping i kvarten och alla skulle varit missnöjda. (Inte jag dock, eftersom det var första gången på många år det varit ett nöje att se BIF spela.)
Tittar man på de första tre matcherna i år har man sett att Brynäs startat i ett mycket högt och bra tempo, men slaknat i andra och tredje perioden när man inte fått utdelning. Utan att veta säkert, så känns det som att Brynäs inte gick mållöst från någon förstaperiod förra året, så skillnaden är att då kom utdelningen (och många gånger om - vilket boostade laget enormt när man visste hur målfarliga man var). Försvars-spelet såg många stunder då lika virrigt ut som i år, men eftersom man "visste" att man gjorde många framåt spelade det ingen roll.
Sen kan det ju knappast komma som en överraskning att andra lag är mer förberedda på Brynäs spelstil nu, och anpassat försvaret.
Så stenen skall rullas uppför berget på nytt, man får inget gratis för att man gjorde det bra förra året. Det är komplicerat det här med hockey och att hantera framgång. Får hoppas att grabbarna orkar kämpa trots gnället och håller humöret uppe. Det tror jag faktiskt!