Brynäs IF

Igår gick jag och lade mig med en "Tommy Jonsson känsla" i magen. En stor besvikelse över spelet men också en känsla av sorg. Matchen var så lik den känslan man hade på slutet under Tommy. Stundtals bra spel och så total genomklappning, motståndare som omarkerade får skottlägen 3 meter från mål i vartannat anfall, ingen struktur, massor med skridskoåkning utan effekt.
För mig har dock både Tommy och Roger en speciell plats i Brynäshjärtat. Båda har, mot alla odds, tagit oss till SM-Guld, genom att få ett gäng spelare att prestera sin bästa hockey i rätt läge.
Det är dock inget snack om att det varit rätt beslut att ge dem sparken, man måste kunna prestera i serielunken också.
Jag skrev ett inlägg igår om Melin och ledarskapet och min känsla var nog att det var vinna eller försvinna i gårdagens match. Eller i vart fall att spelet måste ta flera steg i rätt riktning. Så blev det ju verkligen inte och det var ett logiskt besked som kom idag.

Nu ser vi framåt och lämnar förhoppningsvis både besvikelse och sorg bakom oss redan på lördag.