Brynäs IF

mk: Regler hit och dit... jag vet inte. Blir så fånigt bara när en Djurgårdssupporter tror att han känner mig. Men visst, fortsätt bara, vad ska jag göra åt saken?
När jag var yngre så brydde jag mig betydligt mer; gick alltid till det lokala biblioteket och läste Arbetarbladet och Gefle Dagblad, före och efter match så att säga. Matcherna mot Leksand var givetvis värst. Fanns inget bättre än vinst mot Leksand och fanns inget värre än en ev. förlust mot Leksand.
Detta var alltså före Internet. Minns att trupperna på den tiden blev klara mitt under sommaren, typ sista juni(?). Då brukade jag vara ute till tidningarna kom på morgonkvisten. Jag cyklade iväg till en depå där tidningarna fanns, jag rev upp en hög med tidningar och läste om alla förluster och nyförvärv. Det var tider det! Så jag var nog rätt intresserad kan jag lugnt påstå. Gillade även när Brynäs kom och mötte Leksand i Dalarna. Då kunde jag läsa om Brynäs i vår lokala tidning, det var lite som att gå i kyrkan. Få läsa införsnack på morgonen före skolan och få läsa om Brynäs, det var häftigt. 1993 gick jag i kostym till skolan dagen efter guldet.

Minns även precis när Sundlöv var på väg att slå igenom men Lasse Eriksson fortfarande var bättre. Det var inför en match mot Leksand. Tommy Sandlin bodde på samma gata som min farfar gjorde och jag minns att jag skrev ett brev till Tommy att han skulle ringa Staffan Tholson och be honom välja Lasse i kassen, mot Leksand. Allt för att undvika förlust mot det hemska laget. Då var jag inte gammal men väldigt intresserad.
När Keb drog igång sin hörna på Gefle Dagblad var jag den som skrev mest till honom, det var lite roligt.
Under ett antal år hade jag förresten Hans Jax som idrottslärare, det var roligt, blev mycket hockeysnack med honom, kan jag säga.

Hur jag mår före och efter match nu... Ja, jag bryr mig inte lika mycket längre. Inte som då. Men visst känns det jävligt trist när laget förlorar. Å visst är det tröttsamt när laget sätts i hop fel, att man "glömmer" att värva en förstemålvakt osv. Men arg... nja, jag vet inte, ibland kanske, fast till vilken nytta?
Däremot när jag ser laget live, jo då lever jag mig in...