Brynäs IF

Huge: och alla andra

Vad den lille gynnaren Huge försöker säga, på sitt lekmannamässiga, icke professionella och provocerande sätt, är att vi har en struktur i vår förening - som vi själva har satt, tillsammans med generationer av Brynäsare. En del av den strukturen handlar om beslutsfattande, och på goda skäl ligger inte beslutsfattandet hos fansen.

Vi väljer en styrelse som vi anser oss ha förtroende för. Eller hur? Ni kan köpa resonemanget utan att bli provocerade?

Styrelsen tillsätter sedan nyckelpersoner som de har förtroende för, o.s.v.

Ibland fattas dåliga beslut, ibland blir det inte som det var tänkt.

Vad jag har otroligt svårt att förstå är hur otroligt jävla snabbt allting ska gå idag. Jag är inte lastgammal själv (38) men, va fan? Dessutom är det nästan ingen som reagerar.

Om man ger ett förtroende till någon så får man väl för fan stå för det också. Självklart måste man agera innan det går för långt, men jag tycker det är åt helvete som det ser ut. Eldsjälar och legender ska kastas till hajarna efter ett par förluster. Jag tycker det känns förjävligt och det är otroligt respektlöst och oansvarigt.

Gör om, gör rätt.

Bygg långsiktigt och få med hela föreningen - fans, styrelse, spelare, ledare, ungdomar, föräldrar, sponsorer, ja till och med Huge och munkas. (Vem vet, det kanske slutar med en livslång bromance innehållandes svettiga bastukvällar med text-tv och runka bulle).

Personligen tror jag att Dackell är en sådan som är värd vårt förtroende och jag tror att det är viktigt att de som ska leda vårt Brynäs känner att de har vårt förtroende.

Det krävs tid, tålamod och förtroende. Eller ska vi börja om från början, om och om igen?

Det ligger oss just nu i fatet, vår historia. Att vinna en Brynäsares förtroende idag är en svårare sak än på Thure Wickbergs tid. Då fick det ta tid, och med förtroendet byggde man upp en grund stadig att bära ett antal guld. Idag verkar vi mest vilja leva på gamla meriter och förväntar oss en omedelbar frälsare.

Med det sagt så tycker jag att vi ska bevara engagemanget, ilskan efter en förlust som glädjen vid vinst och beslutsamhet att hänga fler vepor i taket.

Betänk dock att styrelsen var visserligen ansvarig för tillsättandet av våra usla sportchefer vi haft, men gå ett steg längre, vem är ansvarig för tillsättandet av styrelsen?

Nej, lite mer harmoni i föreningen, tack.

Står vi inte enade så är det väldigt mycket svårare att nå framgång.