Brynäs IF

Samsung: Tror gör man i kyrkan..

Här är det berömda brevet i sin helhet:

”Med anledning av att medlemmar i SICO, valt att inte deltaga vid SIF:s landslagssamling
Vi förstår att det finns en rad frågetecken kring rådande situation mellan damspelarna och Svenska Ishockey Förbundet (SIF). Därför vill SICO framföra följande:

Situationen grundar sig i spelarnas ekonomiska förhållande till SIF, men även allmänt hanteringen av Damkronorna.

Spelare som representerat Damkronorna har under flera år framfört att det inte är möjligt att delta i spel under de ekonomiska förutsättningar som råder. Grundorsaken är att det inte finns något avtal mellan SIF och spelarna i Damkronorna som reglerar ersättning, bonus och försäkringar. Ett sådant avtal finns för herrarna i Tre Kronor.

Ett stående argument från SIF (att inte erbjuda något avtal) är att Damkronorna inte genererar lika mycket intäkter som Tre Kronor gör, vilket damspelarna är införstådda med. Däremot är försäkringskostnader för NHL-spelares deltagande i Tre Kronor en betydande utgift för SIF. Motsvarande kostnad finns inte för Damkronorna.

Damspelarna upplever att bemötandet från Svenska Ishockeyförbundet är annat än vad man bör förvänta sig av ett svenskt idrottsförbund. Hur damspelarna blir talade till och genom avsaknad av likvärdighet känner sig Damkronorna oviktiga och som om de är ett ok att bära för SIF.

SIF har hänvisat till avtalet mellan SIF och SDHL, som SICO inte fått tagit del av eller är part i. SIF menar att spelarna i Damkronorna har samma förutsättningar som spelarna i Tre Kronor vid landslagsspel, och vad som regleras i avtalet mellan SIF och Tre Kronor.

Förutsättningarna går inte att jämföra. SHL-spelare har ett kollektivavtal vilket ger spelarna i SHL tryggande försäkringar, till exempel olycksfallsförsäkring (TFI). Spelarna i SDHL har inte ett kollektivavtal och omfattas inte av SHL-spelarnas avtal.
Att jämföra och säga att SIF behandlar Damkronorna och avtalet på samma sätt som för herrarna är fel.
Att spelarna får bibehålla lönen från respektive SDHL-klubb vid landslagsspel, är den del som är lika för herrarna och damerna. Dock är den ersättningen/lönen i de flesta fall inte tillräcklig och damspelarna måste arbeta vid sidan av ishockeyn, för att klara vardagen.

SIF hänvisar via generalsekreteraren till § 1:12 för att tvinga damspelarna, via påtryckningar från respektive SDHL-klubb, att ställa upp i landslaget. Detta är fel.
Spelarna vill inte spela under rådande förutsättningar, därför kommer de inte till landslagssamlingen. Detta ska inte förväxlas med att SDHL-klubben inte skulle släppa spelarna till det internationella uppehållet. Om SIF agerar genom att hänvisa till regeln (TB § 1:12) och då utdöma sanktioner gör SIF fel. Istället borde Svenska Ishockeyförbundet ta sitt ansvar och tillsammans med övriga parter hjälpas åt att främja framtidens damishockey.

Klara Stenberg
SICO”