Brynäs IF

puffe: För er är förstås SHL drömmen just nu och det är för er så mycket närmare än vår dröm om guld. Det är för mig enklare att leva i det förflutna och drömma om gamla klassiska guld som 1999 eller 1993 eller kanske 2012 än att dröma om kommande guld då de känns så otroligt avlägsna..
För er är i alla fall en dröm om SHL en dröm som går att ta på, en dröm som är realistiskt och en dröm som faktiskt går att ta på om man sluter sina ögon och svävar iväg.
Att vara Brynäsare just nu är att leva men inte våga se livet för vad det är, att inte våga känna utan att mer förtränga, förtränga att tiden rinner iväg och att den en gång så starka och mäktiga klubb vi varit numera är en sliten mästare som kämpar med att hänga med i allt det där moderna som händer inom ishockeyn idag.
För er måste det också vara jobbigt att veta att chansen som rann er ur händerna förra säsongen kanske är väldigt, väldigt långt borta och kanske inte kommer tillbaka inom överkådlig tid. Även ödet som drabbade er mot Leksand när ni trillade ur slog en spik i er kista och för var trauma ni drabbas av så slås en spik in i kistan och en dag kan det vara över för en klubb klarar inte hur många motgångar som helst.
Så nära men ändå så långt borta.

Axle San: Jag tror nästan tvärtom, varje motgång stärker leden. Leksands-traumat får vi leva med, är fortfarande oförståeligt, men det finns ett så genuint och stort intresse för MoDo så vi kommer tillbaka till finrummet nån gång(hoppas jag).

MoDo har alltid varit en motgångsförening, vinner vi nåt guld så blir man nästan tom, jaha, så vi ska inte kvala i år då...Vi har en riktigt bra ledning i föreningen så hoppet spirar faktiskt

Men sen undrar man då, Brynäs, ni har ju en lysande ekonomi, vad är ert problem?

Saknas det en röd tråd i föreningen eller varför ser du/ni så dystert på framtiden?