Brynäs IF

Peja: Rögle var ett topplag efter 50 omgångar vilket gjorde dem till ett topplag i serien.
Poängen var att bemöta påståendet att det tar 5-6 år att bli ett topplag vilket det inte behöver att ta om man har rätt yrkesfolk och tillräckligt med resurser.
Brynäs är ett exempel på att det går att vara ett topplag någon enstaka säsongen men att det kan vara desto svårare övertid.
I Brynäs fall vill jag säga att Brynäs framgång beror på vad det kommer för spelare ifrån ifrån de egna leden.
Brynäs lagbygge består nästan alltid på förhand med för få etablerade spetsspelare men sedan kommer det några yngre förmågor och får sina genombrott och förvandlar oss ifrån botten/mittenlag till SM-final.

Årets lagbygge tycker jag inte är något undantag får ingen yngre spelare sitt genombrott kommer vi inte vara något topplag även om jag är mycket nöjdare med årets Brynäs upplaga än förra säsongens och tycker Sundlöv
har gjort ett hyvsat jobb enligt förutsättningarna.
Problemet är att det har några av våra bottenkonkurrenter också gjort.
Hade jag hållit på Leksand och Linköping hade jag varit lika nöjd med deras sportchefers jobb som jag är med Sundlövs.

Makita: Ja, att få lagbygget att klaffa någon enstaka säsong är som sagt inte enkelt, men väldigt mycket enklare än att bygga ett lag som tillhör toppen år efter år. Många SHL-klubbar har bra juniorverksamheter och hyggliga budgetar som gör att de kan bli topplag enstaka säsonger om rätt kullar kommer fram och/eller värvningarna prickas in. Det svåra är att göra det år efter år, och på så vis inte bli känsliga för tapp av tränare och spelare. Brynäs har både gjort för dåliga värvningar, generellt, och fått fram för få bra juniorer efter SM-silvret 2017. Supportrar fokuserar oftast väldigt mycket på värvningarna men för Brynäs är det lika viktigt att juniorverksamheten klaffar. Och då menar jag inte att svaret alltid är att A-laget måste satsa mer på juniorer utan att juniorerna måste vara bättre och därmed förtjäna istid i A-laget. Att Bengtzén staplade utfyllnadskillar på hög har säkert inte hjälpt, men samtidigt kan ingen med verklighetskontakt tro att en junior av Silfverbergs eller Järnkroks kaliber hade haft några problem med att konkurrera ut en spelare som Johan Alcén.