Brynäs IF

Minns när jag som liten gick på match efter match med min farfar. Att vi varje gång lyckades få köpa familjeläktaren trots att vi bara var två. Att jag fick hissa upp flaggan genom sol-luckan på hans Opel vid vinst. Att vi köpte matchprogram och hoppades hitta en autograf. Jag kunde alla nummer och alla dess namn före jag kunde sjuans gångertabell. Hur glad och stolt jag var när jag lyckades få alla autografer på min tröja från Roger Kyrö.

Men helt ärligt har uteblivna resultat, misslyckade satsningar och obetydligt engagemang börjar göra allt glädjen försvunnit. Vad har vi egentligen åstadkommit under 00-talet förutom några korta avstickare? Min glädje och glöd är borta. Å ja ser fan inte den hos någon i laget heller.

Idag är Eklind och hans grabbar bra, likaså är försvarsspelet okej men de grundar sig myckey att Leksand periodvis har samma loja inställnig som oss. Resterande kan fan med börja fundera vad de håller på med. Annars finns nog risk att Manner säger upp sig efter säsongen och vi begår det största misstaget sedan Rödin fick ett C på sin tröja.