Brynäs IF

mattias - 74: Starkt av dig, helt rätt att vara öppen med det, det är det bästa man kan göra!

Var där själv för 4-5 år sedan, förstod väl nästan hela tiden vad det berodde på, många bäckar små om man säger så...

Alla väljer sin egen väg att ta sig genom detta, jag vägrade medicinering då jag ansåg att lösningen på mitt problem inte var medicinering, jag var helt enkelt för missnöjd med saker i livet som bara jag själv kunde ändra på. Men fy fan vad dåligt jag mådde ibland, bröt ihop titt som tätt & väldigt jobbiga beslut att ta.

Jag valde att flytta ifrån min dåvarande sambo, sa upp mig från jobbet och började plugga yrkeshögskola, sålde av det mesta för att "börja om", Började gymma, köpte en stuga för att komma iväg och få koppla av.

Under ett år gick jag hos en psykolog tills vi tillsammans bestämde att jag var "klar".

Idag bor jag i en villa med min Sambo, bonusdotter och hund. (Volvon finns inte där än från min sida, den står Sambon för) ;)


Vet att det kan vara väldigt svårt att få motivation och inspiration när man är deprimerad, om jag får ge ett litet råd som funkade för mig i början:
Håll rutiner, med hjälp av t.ex. träning på morgonen, försök ät ordentlig frukost, få en bra start på dagen(!). Träning är otroligt viktigt för psyket, med tiden kommer motivationen tillbaka och rutiner sitter igen. Ett steg i taget.

Risken med att må dåligt är att man tappar alla rutiner och tider, då blir det väldigt tufft att ens ta sig upp på morgonen.

Fortsätt att vara öppen, starkt av dig! (Y)