Brynäs IF

Jugge: ellis, liksom många andra brynäsare, är kvar i storhetsperioden när Brynäs kunde välja och vraka bland de bästa svenska spelarna. Självbilden som spelade ner oss i Allsvenskan, ni vet.

Varje gång jag läser hans och spolaisens kommentarer inser jag att föreningen har långt kvar till läkning.

Mattson: Amen!

Jag älskar Brynäs, men någon gång måste vi väl alla förstå vad det är för hockeylag vi håller på? Dom senaste 25 åren har Brynäs spelat i tre finaler och vunnit två av dessa. Bortsett från lite kvartsfinaler, och någon enstaka semifinal, har vi varit ett notoriskt bottenlag under alla dessa år. När ska självbilden förändras? Brynäs är ingen stormakt och har inte varit det på många, många år. För att vara en stormakt i SHL så ska man gå till slutspel snudd på varje år till att börja med, och gärna ta sig till en final då och då. Lag som Luleå och HV71 är snart förbi oss i maratontabellen, det säger en del om Brynäs dom senaste två decennierna.

Jag är född 1989 och jag kan säga att det har varit otroligt få ljusglimtar under min tid som Brynäsanhängare. Det har varit mer kvalspel än slutspel och när jag tänker på Brynäs så tänker jag först på kärlek och sedan kvalserier/bottenplaceringar.

Jag gissar att alla som är missnöjda med allt Brynäs gör var med om storhetstiden på 70-talet, eftersom inget någonsin är bra? Det där historiekortet alla viftar med är totalt irrelevant idag. Spelare och fans bryr sig inte om att vi har en massa guld från 70- och 80-talet.

Det är såklart inget vidare att spela i HA kommande säsong, men det har väl egentligen bara varit en tidsfråga sedan finalen 2017? Det har varit nära förut också. Jag tycker vi har ett bra allsvenskt lag på pappret just nu och ser fram emot den första säsongen på länge där vi ska vara med och slåss om topplaceringar istället för att harva i botten.

Med det sagt, heja Brynäs!