Brynäs IF

Av någon underlig anledning har jag alltid haft en soft spot för Bedrich Scerban. Med kroppsform som en fyrkant gav han alltid 110% och spelade uppoffrande för laget. Har aldrig sett en spelare som slängde sig för att täcka skott så ofta och han var absolut den svettigaste killen efter matcherna, men jämt med ett leénde på läpparna. Han verkade verkligen älska sporten och klubben. Men det är kanske bara som man minns honom...
Han spelade f.ö så sent som förra säsongen i tyska högstaligan, 40 år ung och förmodligen fortfarande minst lika genomblöt av svett efter matcherna. Undrar om han fortsätter kommande säsong?

Smurfkedjan med Molin, Larsson och Gozzi är också såklart favoriter. Verkliga lirare som bara en tvärhand hög for runt som bålgetingar i motståndarens zon och fintade upp backarna på läktaren innan dom satte trissan i öppen kasse. Men det är kanske också bara som man minns dom?

Sedan har vi självklart Bissett. Den största målskytt jag upplevt i BIF. Slog alla med häpnad när han kom, helt okänd. För att sedan återkomma några år senare och verkligen chocka alla. Som den dödliga målsprutan i "MBL"-kedjan guldåret -99. Vem minns inte rubriker som "Häng dom högt Bissett", då han poserar framför Övik:s gatuskylt och blåser bort krutröken från sitt pickadollfinger inför den avgörande finalen. Den fjärde finalmatchen är f.ö den absolut största bragd jag någonsin upplevt. En djävul för motståndarmålvakten att möta, trots att han är djupt troende kristen...

Man ska inte glömma Patrick Erickson heller. Ett bollgeni som hade kunnat blivit minst lika bra i fotboll. Synd bara att han fick totalt hjärnsläpp och hade sådan längtan efter att flytta till storstan. Oväntat att hans karriär gick spikrakt nedåt efter han lämnat Brynäs IF?