Att tänka på innan du skriver inlägg:
- Vänligen notera och respektera Hockeysnacks regler.
- Moderatorerna kommer att vara extra uppmärksamma på regelbrott som personangrepp, olämpligt språkbruk (t.ex könsord) och hot.
- Personangrepp gäller inte bara andra forumanvändare utan även spelare, ledare, domare etc.
- Om en skribent skriver ett inlägg som bryter mot reglerna kommer denne att få en varning.
- Om en skribent skriver flera inlägg som bryter mot reglerna kommer denne att bli avstängd från att skriva i Brynäsboken under en viss tidsperiod.
- Om en avstängd användare återkommer under nytt användarnamn kommer det resultera i en permanent avstängning av det nya kontot.
- Om en skribent skriver fler än 5 inlägg under samma dag kan denne stängas av för spam om inläggsmönstret är av spamkaraktär.
- Moderatorerna ger alltid skribenterna chansen att editera inlägg i 5 minuter.
Dom spelade sig nog till dessa baljor. Med lite hjälp av vårt tama försvar i detta läge, kanske man kan säga.
Timrå har alltid haft mkt hockeykultur. Man har ofta varit tvungna att släppa bra lovande spelare till de lag som på den tiden dominerade. T.ex Brynäs.
Åren innan man gick upp i ES fick man ofta ta spelare som andra lag ratade.
Många av dessa tror jag aldrig riktigt fick ngn riktig chans i sett ursprungslag, av olika anledningar: främst tuff konkurrens om platserna.
I Timrå och AS kunde man i lugn och ro utveckla sig ytterligare. Laget fylldes på med lojala lagspelare med stort hjärta. Lite okända spelare för den stora allmänheten och som ytterligare gjorde laget till en hårt arbetande lagmaskin, kryddat med individuella stjärnor (ex Zäta).
Det år man gick upp hade man dessutom lite hjälp av att de kvalande ES-lagen såg ganska ihåliga ut, enligt min mening mer ihåliga än vad dom varit sedan dess.
Väl uppe i ES hängde näringslivet på, vilket är ganska naturligt. Sundsvallsregionen har dessutom minst lika stora ekonomiska resurser som Gävles dito. Om inte större.
Man har dessutom en ledning som passar perfekt för laget. Lill-Kenta passar som hand i handske för detta lag (och även för Tre Kronor skulle jag tro).
Att man tagit ytterligare ett steg i år beror främst på lockouten. Detta gäller i övrigt framförallt för Mora, som du också tar som exempel.
Man skall komma ihåg att Timrå tack vare lockouten fått spelare som Modin, Zäta, Berg och Kiprusoff. Lägg till att en spelare som Hagos höjt sig ytterligare, och du har ett lag som jag sedan starten framhållit som den främste utmanaren om guldet till den hittills i mångas ögon självklara favoriten Frölunda.
Jag säger det återigen, för det verkar som om argumentet inte har ngn större betydelse, trots att det i stort sett är roten till hela diskussionen:
NHL-konflikten, som ställt alla normala begrepp på ända....