Brynäs IF

Här kommer några av mina bästa Sandlin-minnen. Det är mesta är sånt som jag skrivit förr. Eftersom jag inte vet hur man gör när man sörjer, vill jag istället ge några ljusa och glad minnen från denna man som gjort så mycket för svensk hockey och mitt älskade MoDo och mig personligen.

När jag växte upp i Hörnett strax utanför Ö-vik bodde Tommy på Tallvägen och jag på Timmervägen. Tommys son Tomas och jag var jämngamla och vi spelade båda i MoDos pojklag. Detta var en lycklig tid, fri från alla möjliga problem.

Eftersom Tomas spelade i vårt lag erbjöd Tommy oss att köra barmarksträning varje morgon från maj till vi gick på is i augusti. Den som har sett Tommy i intervjuer vet att han är mjuk och mycket välartikulerad. Under intervjuerna är det lätt att få en känsla av att han är en smått mesig plyschfarbror. Skenet bedrar, Tommy är den hårdaste tränare jag känner till. Förutom att han var stenhård var han också mycket vältränad och sprang ständigt med i dessa tvåtimmars barmarkspass och drev på oss till gränsen av vad 13-14-åriga människor pallar.

Den som har spelat golf på Veckefjärdens golfbana eller sprungit i Hörnsjöns elljusspår vet att sandbacken som går från golfbanan upp till Hörnsjön består av lös sand och har en fallhöjd på 80 meter. Där drillade han oss med samma träning som MoDos A-lag modell 1979 körde. När någon tog igen sig innan avblåsning fällde han ofta kommentaren: att när man spyr har man 35% kvar och när man svimmar har man 15%.

Själv är jag otroligt tacksam över att fått haft denna ikon som tränare och att någon gång i livet fått vara vältränad.

-----------------------------------------------------------

Ett annat minne är när han berättade hur han i årtal suttit uppe på nätterna och studerat de bågar som först Charlamov, Michailov och Petrov och sedan Krutov, Makarov och Larionov åkte. Han hade 100-tals med videoinspelningar med dessa superryssar. En gång när han var inbjuden till Tarasov och Tichonov, Sovjets tränare, berättade dessa att båda dessa superkedjor alltid hade improviserat. Tichonov hade i början försökt att få Makarov-kedjan att lyda order men hade aldrig lyckats. Tommy hade väldigt roligt åt att han suttit uppe på nätterna i flera år och studerat ett spelsystem som aldrig funnits.

-----------------------------------------------------------

Ett annat minne är när Tommy berättade en episod från samma resa när han skulle basta med Tarasov. Som seden säger ska man dricka vodka ur dricksglas i bastun i Ryssland. Den som någon gång provat att dricka hårt destillerade drycker i bastu vet att effekten snabbt går upp till hjärnan. Tommy som var ytterst måttlig med sprit blev redigt på lyset och for omkring där som en säl i duschutrymmet. Även detta hade Tommy mycket roligt åt.

-----------------------------------------------------------

Den som har läst kristendom eller historia i skolan kan säkert den där skrönan om när Röda havet öppnade sig så att Moses och hans folk kunde gå igenom, vart de nu var de skulle.

Det här var, tror jag, kvalserien 1983 borta mot Luleå i Delfinen. Om ni kommer ihåg hur Delfinen såg ut förut så var det sittplats i mitten och ståplats på sidorna på varje långsida, på kortsidorna fanns det ingen läktare. MoDosupportrarna stod så att de fick se Luleås kasse i period ett och tre.

Vi hade åkt upp med 8-9 fulla bussar. På den här tiden var det ungdomsgårdar och andra föreningar som ordnade bussresor till matcherna. Och visst fan var det mäktigt när det stod några hundra supportrar och väntade på att kliva ombord på bussarna. Våra bussar gick från Valhallakiosken.

Själva matchen var som en två och en halv timme lång ångestkramp. MoDo behövde spela minst oavgjort för att inte åka ned i ettan och låg under med 2-0 inför tredje. Jag vet inte om jag mins helt rätt, fast det spelar ingen roll egentligen, men jag tror det var Ulf Nubben Norbergs som satte den 2-2, vilket betydde nytt elitseriekontrakt.

Efter matchen var lättnaden enorm, spelarna åkte omkring och skrattade, hurrade och vinkade till oss tillresta supportrar. Tommy Sandlin hade precis fått en enorm bukett blommor av någon, kanske inom Ö-viks kommun. Vi stod där på läktaren och skrek och klappade när Tommy plötsligt får syn på mig och skriker: Hellge! Publikhavet öppnar sig, på samma sätt som havet hade öppnats för Moses och hockeylegenden Sandlin med sju SM-guld överlämnar blommorna till mig med kommentaren: Grattis Hellge!

--------------------------------------------------------

Det var en intervju i motsvarigheten till mittnytt fast i Västerbotten. Vad kan det vara? Nordnytt eller? Hur som helst var det Tomas Sandlin som intervjuades. Det här var det år som han tränade Björklöven. Ja just det Tomas Sandlin, inte Tommy, han är son till den mer berömde pappan. Dock är inte Tommy intresserad av 80-talsmetall.

I intervjun frågade reportern diverse hockeyfrågor som Tomas svarade artigt och noggrant på. Han gav en mängd olika detaljerade svar på hur sommarträningen hade gått, hur truppen verkade och annat som tränare brukar svara. Helt plötsligt säger karn: - För övrigt anser jag att Accepts platta Breaker är metallvärlden mest underskattade. Det roliga var att det ändå kablades ut i Västerbotten, det liksom slank igenom.

Historien slutar inte riktigt här. Skivan gick direkt upp på listan över mest sålda i Umeå vilket klart anmärkningsvärt eftersom skivan kom 1980 och detta var någon gång i slutet av 90-talet.

--------------------------------------------------------

Såhär skrev Mikael Uhlin på www.modohockey.se/forum:

I en match borta mot Frölunda fick Sune en lättare skada och reservmålisen Peter Holmqvist hoppade in. Nu ville det sig inte bättre än att "Honken" (som han kallades) blev utvisad och - återigen som reglerna var då - fick sätta sig själv i utvisningsbåset! Vad gjorde Sandlin då? Jo, forwarden (!) Assar Lundgren fick ta på sig målvaktsutrustningen och ställa sig i målet under Frölundas power play!

Minns att jag hörde den matchsekvensen på radio ("Frölunda skjuter....Lundgren räddar!") och otroligt nog lyckades Frölunda inte göra mål, så Assar Lundgren torde vara den ende som höll nollan hela tiden han stod i mål i Elitserien. Vet inte hur den officiella statistiken tacklade detta, dock. Den gode Assar ser jag nästan varje hemmamatch. Han ser fortfarande oförskämt vältränad ut.


Det finns mycket mer att skriva om denne föregångare i svensk hockey som har fler guld än någon annan tränare. Just nu är mina ord slut.

Vila i frid Tommy