Att tänka på innan du skriver inlägg:
- Vänligen notera och respektera Hockeysnacks regler.
- Moderatorerna kommer att vara extra uppmärksamma på regelbrott som personangrepp, olämpligt språkbruk (t.ex könsord) och hot.
- Personangrepp gäller inte bara andra forumanvändare utan även spelare, ledare, domare etc.
- Om en skribent skriver ett inlägg som bryter mot reglerna kommer denne att få en varning.
- Om en skribent skriver flera inlägg som bryter mot reglerna kommer denne att bli avstängd från att skriva i Brynäsboken under en viss tidsperiod.
- Om en avstängd användare återkommer under nytt användarnamn kommer det resultera i en permanent avstängning av det nya kontot.
- Om en skribent skriver fler än 5 inlägg under samma dag kan denne stängas av för spam om inläggsmönstret är av spamkaraktär.
- Moderatorerna ger alltid skribenterna chansen att editera inlägg i 5 minuter.
· 
Första finalserien som avgjordes i bäst av fem matcher, något som också behövdes i denna täta drabbning mellan Brynäs och Frölunda.
Båda lagen vann sina hemmamatcher, Brynäs med 5–2 respektive 5–4, och Frölunda med två gånger 3–2.
Den 10 april skulle därför allting avgöras, på Hovet i Stockholm.
Frölunda framstod som favorit och när Tommy Persson efter bara fem minuter kunde slå in en retur och göra 1–0 tycktes vägen ligga öppen för göteborgarna. Laget hade sedan även 2–0 inne bakom Wille Löfqvist i Brynäskassen, ett mål som dock underkändes av domaren som hade blåst av för att visa ut en brynäsare. Om han i stället avvaktat – som brukligt är numera i sådana här situationer – kanske svenska mästarna hade hetat Västra Frölunda.
Men i stället klev Anders Dahlin in i handlingen. Först kvitterade han till 1–1 och sedan stressade han Lars-Erik Esbjörs så till den milda grad att denne slog en ”indianare” rakt i gapet på Stig Salming som inte gjorde något misstag bakom den gamle brynäsaren Benny Westblom i Frölundamålet. 2–1 och Brynäs tionde SM-guld var därmed ett faktum.