Café

Jompe:
Kapitel 1 Enade vi står, söndrade vi falla

Sten ”Stopet” Söderberg var sportchef, för ett ishockeylag i elitserien.
Han hade alltid fått beröm för att han lyckades med små medel plocka ihop ett bra lag.
Han hade t.o.m. blivet utnämnd till årets sportchef av pressen, då han värvat ihop ett lag som
gjorde succé, trotts att dom var ett gäng s.k. ”No names” m.a.o. helt okända i elitserie sammanhang.
Nu var det mitt i säsongen, det var dags att börja värva nya spelare.
Vid fikabordet på kansliet, så frågade han tränaren Stor Kjella Pettersson – Har du någon bra spelare du skulle vilja ha? Tränaren funderade en stund, men kunde inte komma på några på rak arm.
Så han slängde ur sig, - skall va ”Foppa” då. Nu hade ju tränaren varit i klubben några år så han hade inte så stor koll på dom ute i den vida världen förutom då alla ”Ess” i varje lag.
Dom hade samling i laget, han frågade spelarna, har ni några bra namn på spelare som skulle passa i vårt ”Team”? Rädslan att just dom skulle bli petat gjorde att dom var lite restriktiv.
Ingen vill ju mista jobbet, rycka upp familjen och byta klubb. – Alla knep igen.
Fast det var ju då NHL stjärnan, som visste han skulle tillbaka nästa säsong till sitt NHL lag.
– Jag kan kolla upp om det blir någon spelare över nu i sommar då jag skall på läger med ”mitt” lag. Kanon sa tränaren.

Sedan vart det hockey VM. 3-4 av lagets spelare skulle få vara med.
NHL talang scouterna sprang runt för fullt och kollade in spelarna.
3 av dem vart kontaktade av olika talangscouter och de börjades förhandla i skymundan.
Om den ena spelaren kunde man läsa i kvällspressen att NHL laget prompt skulle ha honom och han kontrade med att om han fick bra betalt. Han hade ju faktiskt pröva förut och fått spela i farmarlaget. Så den missen ville han aldrig göra om.
När dom kom hem från VM som för övrigt gick ganska bra, så la han korten direkt på bordet.
Får jag bra betalt sticker jag. Det samma sa en av dom andra också. Men han var ung och blåögd och tänkte att han chansar. Men hans talangscout hade ju inte sagt att dom skulle ha honom till vilket pris som hälst. Den tredje sa ingenting, eftersom han inte fått ett konkret bud.
Nu fick ”Stopet” huvudbry, hur skulle han kunna ersätta dessa två, som var dom bästa i truppen? Han funderade och funderade, va skulle han ta sig till?
Laget gick till slutspel och värvar säsongen var helt plötsligt i full blom.
Nu vart det bråda tider.
”Stopet” hade spanat på några reserver i grannlaget, för att inte ligga efter. För innerst inne visste han om att han alltid fått tipps på spelare av tränare och spelare när dom kom nya till laget.
Men denna säsong var det tvärstopp ingen visste någon bra, förutom just då NHL ”Stjärnan”.

Så han tänkte, om jag värvar dom så får jag dom billigt också behövs det säkert utfyllnad,
sagt och gjort, han gav dom ett erbjudande och dom var ju sura på sin klubb eftersom dom fått suttit bänkad hela säsongen. Dom nappade direkt.
Phu suckade ”Stopet”, men var skall jag hitta och ersätta våra spelare som skall till NHL?
Han satt sig ner med tränaren och diskuterade igenom den befintliga truppen, vilka spelare som skulle få förnyat förtroende. Så tog han listan och gick ut till grabbarna efter träningen och bad dom tänka igenom sin situation om dom ville vara kvar i klubben.

Dagen efter kom målvakten . – Jag flyttar hem till Finnland. En annan spelare sa – Jag lägger av, börjar bli för gammal för detta.

Så han ringde upp sin kollega i en annan klubb, Alfred ”Snigeln” Svensson som nyss hade gått upp till högsta serien.
- Du Alfred, vad skall jag göra ? Hur jag än bär mig åt så kan jag inte hitta några spelare på marknaden. Då svarade Alfred – Gör som jag, jag har värvat 80 stycken spelare billigt
Och statistiken säger att minst 10% blir bra. Det går ju alltid att sparka några sedan.

Så han satte sig ner och började söka i spelar statistik på Internet.
Tiden gick, han vart mer och mer stressad över att han inte kunde finna några bra spelare.
Han såg alla andra sportchefer plocka dom namnkunniga allt eftersom. Men själv körde han med sin linje och litade på tränaren. Vilket var att billigt kan bli bra och Stor Kjella kan lyfta fram deras bästa sidor så dom blir riktigt bra. Han var ju den mest eftertraktade tränaren i serien.

Sent skall syndaren vakna, tänkte ”Stopet” .
Han började göra upp med olika spelare, som han hittat på ”nätet”. För att se dom i s.k. In action var ju för sent, säsongen var ju slut.

Men lämpligt till i Juni kunde han presentera 7 stycken nyförvärv.
Mycket riktigt, de flesta var ju okända för dom flesta och sådana spelare hade han ju köpt förut, dock med inrådan av ”Stor Kjella” och spelare.

Då kom bomben !
Den mest meriterade spelaren i truppen, Martin Moberg ringde
- Jag har blivet erbjuden ett kontrakt med Morfin Drapers i NHL.
Vid min ålder, jag han var ju lite till åren kommen, måste man ju bara ta chansen.
”Stopet” höll på få hjärtstillestånd.
- Va fan sa du? Nästan skrek ”Stopet” Jo, jag sa att jag blivet erbjuden ett kontrakt av Morfin Drapers. ”Stopet” såg hur hela hans lagbygge baserat på en fix stjärna gå i graven.
han började känna desperationen komma, men höll god min. Han började trevande, tänk om du åker ner i farmarlaget då? Jo, jag har grunnat på det och dom lovar att jag får komma tillbaka hit om det skiter sig.

Den natten kunde inte ”Stopet” sova, han låg och snurrade, grunna, svettas och önska NHL åt helvete. Komma här och sno hans spelare.
Då kom han ihåg, Kanadensaren dom hade i laget, honom hade han inte erbjudit nytt kontrakt.
- Va faan är klockan muttrade han.
Om klockan är 03:30 här borde det vara dag där borta tänkte han.
Han kastade sig handgripligt på telefonen , va var det för nummer ?
Faan ! Det hade han ju på kontoret i kansli.
På med kläderna, ut i bilen och full gas.
Väl framme fick han upp Steven Seaguls telefonnummer.
Steven svarade - Hi Steven its me ”Stopet” , how are you ?.
Can you renew your contract white us ?
Fick han ur sig på sin knaggliga engelska.

Steven svarade smått överraskad, jag måste diskutera det med min familj.
Men det var ju du som inte ville förnya det ”Stopet”?
Jag vet, men jag har insett mitt misstag, jag ber på mina bara knän Steven.
Snäll ? – Jag skall fundera och diskutera med min familj, så hör jag av mig.

Helg Ernest:

Och jag som höll på att anklaga dej för att ha somnat över tangentbordet.
 
Något i historien känns bekant men jag kan inte sätta fingret på det...*ler*

Fan, jag skulle in på Tradera, men glömde första bokstaven...
hamnade i Timrås gästbok...

orion: Den var bra )))).

orion: Fan, du har gått och blivet riktigt fyndig på gammla dar !

Helg Ernest: Tjsigt, elegant, snudd på episkt.

Nu var ju tricket att komma upp med en intresseväckande mening, inte ett kapitel. I begränsningen visar sig ju som bekant mästaren. Kom igen, alla skribordslådeförfattare, här är chansen att hitta er läsekrets!

Jompe:
"Pucken hade lämnat bladet och for distinkt genom luftrummet över isen i anfallszonen, mellan bepansrade kroppar och utsräckta klubbor, mellan vita försvarsjerseys och röda anfallströjor, mot en målvakt som fixerat den hastigt växande trissan."

Metal Guru: Klockrent!

Fimpen var en hockeyspelare som alltid stirrat döden i vitögat, utmanat alla fiender och aldrig backat iväg från ett slagsmål; med andra ord, en skogstokig slagskämpe med suicida tendenser.

Jompe: Tycker att din presentation klarar det ironiska kriteriet.
Kolla, gott folk!

Jompe: "De flesta var överens om att Roger var en riktigt gnällig och trist typ"

El Maco: Matchuret stod på 19.57. Mathias Bosson hade pucken vid blå....