Café

hellge: Jag var väldigt kritisk till svensk inblandning i kriget i Afghanistan, tycker den avvek väldigt mycket från andra svenska insatser då riskerna i Afghanistan är betydligt högre än andra insatser, samt uppkomsten av detta krig är som du säger väldigt tveksam.
Men nu är vi där, vår riksdag har beslutat att vi ska delta, detta beslut tycker jag är det viktiga. Evetuella åsikter under denna mission ska vi enbart använda oss av för att ta lärdom till framtida frågor om hjälp vid insatser.
Vi kan inte ta vårt pick och pack och dra nu, det skulle ge för stora konsekvenser dels för vår utrikespolitik, förtroendet för Sverige som sammarbetspartner skulle definitivt få stryk. Men framförallt kan vi inte lämna de människor i Aghanistan som allierat sig med ISAF styrkorna i Aghanistan då deras framtid därmed står på spel.

Däremot är det viktigt att fråga sig vart vi ska, vad är målet med denna mission? När är vi klar?
Själv tror jag att det kommer visa sig, men jag har svårt att se hur detta kan sluta innan Pakistan-Indien konflikten blossar upp rejält. Och att vi även kommer få se trupp i Pakistan likväl.

Och trots min politiska hemvist så skiter jag i om en kristen amerikansk president kommer slå sig för bröstet för framgångarna i Afghanistan om 15år, vilket jag tror är den tidsram som behövs för att få bort skiten med roten.

spud o Björn:

”Vi är i Afghanistan för att göra en insats för freden. Vi är i Afghanistan för att lösa en uppgift och den uppgiften är väldigt viktig”, säger Tolgfors.

”Vi är i Afghanistan för flickorna och kvinnorna och för att skydda den folkvalda regeringen”, säger Björklund

”Vi är i Afghanistan för att skapa ett demokratiskt fungerade Afghanistan som håller borta talibanvälde – odemokratiska krafter som är risk för civilbefolkningen i Afghanistan men också för befolkningen i Europa och Sverige”, säger Reinfeldt


Alltså, enligt våra tyngsta politiker på området – Reinfeldt, Tolgfors och Björklund är det kvinnorna, freden och demokratin som är huvudargumenten, huvudanledningen till vår närvaro i det väldigt udda, exotiska och krigshärjade landet.

Det här är inte så konstigt. Detta är ett klassiskt liberalt perspektiv på en konflikt – också en liberal lösning.

Men precis som många statsvetare och en del militärforskare tycker jag att det är märkligt att just Afghanistan har blivit centrum för vår inrikespolitiska debatt.

Varför inte Mexiko, Sudan, Tjetjenien och varför inte Östra Kongo där kvinnorna förmodligen lider ännu mer, där vi har en naturlig koppling till Sverige, till Europa, där vi har en skuld, där vår livsstil direkt bidrar till massvåldtäkter och andra krigsbrott, till kriget.

Nu, Björn är frågan åter igen motiven. Vilka är de svenska motiven för medverkan i konflikten? Syftet med närvaron är helt avgörande.

När ledarskribenter i media skriker ut att vi måste fortsätta vara solidariska med kvinnorna, med det afghanska folket så verkar de skrika detta budskap därför de förväntas göra det. Sällan görs en djupare analys. Man följer strömmen, det omvärlden förväntar sig. Björklund och Tolgfors är säkert nöjda med att de liberala papegojorna trumpetar ut det liberala argumentet eftersom tomhylsan och majoren har ett annat motiv.

Ta till exempel Anders Rönnmark i Örnsköldsviks Allehanda (som kallar sig oberoende liberal). Han reagerar reptilsnabbt med solidaritetsargumentet. Men han är bara en av dem.

Missförstå mig rätt. Jag anser inte att det är dumt att vara liberal, däremot anser jag att många av de liberala skribenterna inte vet varför de skriker ut sitt budskap. Dessa dumliberaler som har lärt sig härma, på samma sätt som papegojan, skapar på så sätt agendan genom sitt upprepande på ledarplats.

Vi är inte i Afghanistan för att skapa demokrati och hjälpa centralasiatiska kvinnor. Det finns inga svenska män som är beredda att offra sina liv för dem, åtminstone inte merparten av de 500. Säger de det så ljuger dem. Det är bara något som papegojorna har lurats att tro och sedan kacklar ut på ledarplats.

Det egentliga syftet till svensk närvaro är att skapa inflytande för Sverige i världen, syftet är att skapa en bild av Sverige till en pålitligt samarbetspartner till den globala västliga alliansen. Soldaterna är i Afghanistan för Sveriges skull, INTE för Afghanistans skull, som dumliberalerna trumpetar ut.

Vi – Sverige - har alltså bytt strategi. Politiker och ledarskribenter kommunicerar ut en slags solidaritet och osjälviskhet medan de verkliga motiven är själviskhet, inflytande och en önskan att spela i samma lag som mer öppet egennyttiga krafter.

Genom att vi lämnar bidrag i denna konflikt får vi tjänster tillbaka. Det här är krasst och kanske lite cyniskt, men sätt dig ned i den stora skinnfåtöljen med en fet cigarr och prata med några militärer och du ska se att du får samma svar.

Om vi bidrar med trupp så får vi tjänster tillbaka, vi får tillträde till internationella konferenser, seminarier och olika sammanhang av inflytelserika stater, tillträde som vi annars inte skulle få.

Ska vi hänga med dem måste vi göra vissa uppoffringar. Dessa uppoffringar är inte demos krati, utan hjälpa stormakterna, eller ska vi säga stormakten med dess skapande av inflytande.

Därför är det precis som USA identitet som är vårt motiv. Det är inte det liberala perspektivet, som vi vanliga lockas att tro, utan det är det gamla unkna konservativa och kolonialistiska perspektivet som åter igen stuckit upp sitt tryne.

Sverige är inte längre neutrala (vilket vi kanske aldrig har varit). Nu håller vi på att ömsa skinn. Vi håller på att ömsa identitet. Tanken är att vi nu mer på ett öppet sätt ska strida på västerlandets sida.

Vi är numera så sugen på att duga inför USA att vi kan dribbla med motiven och slira på sanningen, bara USA lägger in Sverige som vän på Facebook så alla nöjda.

Eftersom vårt egentliga syfte är att bli vän med USA på Facebook bör vi nog åka hem när USA åker hem, annars blir det nog lite konstigt.

Nej, byt motiv säger jag. Dra ned militär närvaro och höj den humanitära. USA satsar väl 200 mot 1 när det gäller militär närvaro kontra humanitär? Men för att göra det måste man byta motiv, byta syfte. Bygg den militära delen på säkerhet, inte på krigsföring och stärk kraftigt den humanitära.

Ett syfte som bygger på dominans, inflytande och själviskhet kommer aldrig att besegra talibanerna, däremot ett motiv som bygger på en uppriktig vilja att skapa fred och demokrati kan tillslut besegra mörkret.

sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=438&artikel=4124226


Btw såg jag filmen Avatar för första gången igår. Undra om den är gjord som en allegori på Irakkriget? Den amerikanska högern lär visst hata filmen eftersom det finns så mycket som påminner om deras krigsföring i Irak…