Café

Wayne Gresky: Och min åsikt kring kostnaden för eventuell fortsatt närvaro är att den är något som vi får (och ska) ta ett kollektivt ansvar för på FN-nivå. Både västvärlden och Asien har ett kollektivt intresse av att det inte brakar loss på allvar. Precis som Anders Fänge avslutar med så ska vi dock inte ta något för givet, vare sig det mörkaste eller ljusaste scenariot. Många "olösliga" konflikter har lösts tidigare, vissa av dem har inte ens behövt ett långvarigt tillstånd av stabiltet, utan bara rätt människor på rätt plats vid rätt tidpunkt. Karzai var väl inte den rätte för att lösa den här situationen.

Alternativkostnaden för fullskaliga krig i regionen, involverandes Pakistan och Indien, är det som i slutändan fäller avgörandet för mig. Den svenska insatsen är värd sitt pris i pengar och människoliv.

Redigerad kommentar

Björn W:

Du tycker inte att du är lite orättvis. Du kallar mig saker som sprattelgubbe, lattesörplande världssamvete, feg, dessutom anser du att jag kallat dig lögnare.

Inte tror jag att du ljuger. Däremot är jag tämligen säker att motiven för krigen bygger på lögner.

Min argumentation har vad jag vet endast gått ut på att Irak- och Afghanistankriget är etiskt galna eftersom de bygger på lögner om varför "vi" är där.

Dessutom har jag argumenterat mot det som jag kallar militarism, fast nu upptäcker jag att jag har stavat fel hela tiden.

Björn W: Det mörkaste scenariot är ju världskrig och det hoppas jag verkligen inte på! Det känns som om det kan bli inbördeskrig när som helst i Pakistan och då är frågan om Indien, Kina och Iran bara kommer att sitta och rulla tummarna...