Café

hellge:

"Att vara en hängiven supporter till klubben innebär inte okritisk beundran. Deltagarna uppfattar det snarare som sin skyldighet att vara kritiskt granskande för att klubben ska nå framgång. Det innebär att diskussionen på HV-fantasten visar goda deliberativa drag, till och med något bättre än diskussioner online om politik."

Därmed är syftet inte alls att skapa en klubb för inbördes beundran. Det handlar långt ifrån att samtliga skulle vara antingen, ja eller nej-sägare, så har det inte blivit även fast HVfantasten existerat sedan 1997. Konsensus är givetvis ändå att det skall vara till klubbens bästa. Någon större enighet tror jag inte man kommer fram till på något plan. Det blir istället nästan alltid 2 eller till och med 3 grupperingar, som sedan kanske formas om till nästa spörsmål på agendan.

Naturligtvis går inte allt detta att applicera på HS, förutom att kanske vissa lags gb:n ändå fungerar ungefär som fantastens. Att det dessutom skulle råda en ohotad konsensus på dessa finns det väl egentligen inget heller att invända emot.

Men varför har vi ett HS? För att lugnt och tryggt kunna betrakta varandras igelkottsförsvar eller för att tjuvkika på andras silly season?

Håller vi oss bara till de olika lagens gb:n så blir det ju så, eftersom konstaterats, udda åsikter lämnas ofta okommenterade eller bemöts med enhälligt motstånd. Hur kul är det?

Frågan man då ställer sig är varför HS begåvats med alla dessa andra böcker? Hockeysnack, Elitserien, Tre Kronor, Juniorhockey etc. Vems konsensus gäller då?

Man kan ju exempelvis se i Brynäs gb att det ständigt råder osämja om i stort allting, backars kvalité, tränarens och sportchefens kompetens osv. Detta tonläge skulle väl anses som stört omöjligt i Elitseriens gb...om det nu inte var två brynäsare som hade avvikande åsikter. Det går bra i Brynäs gb, men hur får man bete sig i ES gb innan man blir åthutad eller raderad?

Varför är det så? Faller inte den största "möjligheten" med HS, just på detta faktum? Vem har rätt att moderera i böcker som kan anses som gemensamma och på något sätt försvara demokratin, då det allt som oftast är åsikterna som raderats. Eller när skrevs det senast något i dessa böcker som ens gav någon pulshöjning att tala om.

"Ibland är jag rädd att det mest är en fråga om dagsform. Vissa dagar vill jag vara motvalls och hävdar därför den åsikt som jag tror är mest inopportun. Om andra säger att det nya medielandskapet – med alla dessa digitala tv-kanaler, webbplatser, debattforum, bloggar – har vitaliserat offentligheten, så säger jag emot. Fast dagen efter, i ett annat sammanhang, kan jag istället framhärda att samma utveckling skapar en bättre offentlighet, att den nya mediesituationen kan omdana vårt sätt att förhålla oss till demokratiska debatter och diskussioner."

"Så vi riskerar trots allt att stå kvar med frågan om när, och kanske framförallt var, alla dessa så rikligt gödda och välansade fanforumdemokrater till sist ska mötas i mer inkluderande debatter.
Det finns, kort sagt, fortfarande utrymme för humörsvängningar."