Café

hellge: Han har ett par poänger. Dock framför han sitt budskap på ett så aggressivt, nedlåtande och arrogant sätt att han snarast får publiken emot sig. Det hörs genanta skratt, men när man ser anletsdragen på åhörarna så ser man att de flesta sitter med taggarna utåt.

Kritiken mot mediebevakning är befogad. Jag minns inte exakt när det var, men för ett antal år sedan drog i stort sett alla svenska medier, tv, radio och tidningar ned på antalet korrespondenter i världen. Det kostade helt enkelt mer än det smakade. Nu har väl SVT kanske en reporter som ska bevaka hela Asien och dessutom hinna producera några reportage till Packat och klart...Den dagliga bevakningen av dessa länder är därför mycket begränsad. Att kräva att den gemene svensken ska köpa oberoende aktuell facklitteratur om läget i Asien tycker jag är lite mycket begärt.

Jag skulle vara tacksam om någon kunde hitta den där listan med Yao Ming han snackar om. Att han är den mest inflytelserika kinesen hittar jag, men på listan över världens mäktigaste kändisar är han inte ens med. Tiger Woods är två där och Annika Sörenstam 83, t ex. För visst är det lätt att klanka ned på folk för att de inte vet vem en basketspelare är, men hur många i publiken skulle kunna nämna tre amerikanska spelare. Spelare som dessutom är skickligare idrottsmän? Hur många kan nämna tre aktiva basebollspelare? hur många kan nämna tre som spelar amerikansk fotboll?

Hur ska man känna till varumjärken som inte går att köpa? Det tar tid att bygga ett varumärke och göra det känt. De kanske inte har pumpat in miljarder i reklam i svensk media som amerikanska och japanska företag. Japan nämner han för övrigt inte. Senast jag kollade låg det annars i Asien.

Sen försöker han få det att framstå som om svenskar helt ska ha missat att det finns oerhört kompetent personal i Asien. Alla som inte suttit med huvudet i en låda de senaste 10 åren vet mycket väl att så är fallet. Det är inte direkt någon nyhet han kommer med. USA har t ex satt i system att importera indiska läkare.

Att den svenska kommersiella radion låter som den gör finns det ingen större motståndare än jag till. Men det är knappast endast asiatisk musik som diskrimineras där.

Men visst lyckas han på sitt sätt med sitt föredrag, eftersom vi sitter här och diskuterar saken. Men annars gör han mest intryck av att vara en blek kopia av Jonas Gardell.