Med anledning av Wennerholms bedömning av Wernbloms avstängning efter den fjärde semifinalen 1998 hittade Daniel en gammal DIF.NET-krönika av Mats Jonsson. Krönikan lades upp den 29 januari 1999, för över fyra år sedan.
Kan man, efter att ha läst Mats Jonssons krönika, dra någon annan slutsats än att Wennerholm baserar sina åsikter om Wernblom på annat än det disciplinnämnden och domaren tog hänsyn till? Bedöm själva:
-- START PÅ KRÖNIKAN -- Nu över till något helt annat, nämligen sportjournalister. Som jag skrev i en tidigare krönika tillhör inte Aftonbladet min favorittidning direkt och den journalist jag mest ogillar på den tidningen är inte helt otippat Lasse Anrell. Men - hör och häpna - den här gången är det inte han som står i skottgluggen utan en annan av "krönikörerna": Nämligen Mats Wennerholm. Fredagen den 8:e januari skriver han nämligen om vilket fiasko den nya nolltoleransen har blivit. Meningen med nolltoleransen var att de rent spelförstörande momenten skulle bort, och det är förstås ett lovvärt syfte. Men, resultatet har enligt Wennerholm blivit att (och det håller jag med om!) en av hockeyns viktigaste ingredienser - nämligen kampmomentet - har totalt försvunnit. "Och i en lagsport med mycket kroppskontakt i världens högsta tempo är det oundvikligt att två spelare ryker ihop med varandra, att frustration slår ut en trött hjärna". Det där tror jag de flesta håller med om utan större betänkligheter. Men fortsättningen under rubriken "Ett horribelt straff" är rent patetisk. Han tar nämligen upp matchen MoDo-DIF i semifinal 4 som ett exempel där det var oundvikligt att Per Bäckman och Magnus Wernblom reagerade som man gjorde. "Och deras straff stod inte i minsta proportion till brotten. Wernbloms åtta matchers avstängning är svensk hockeyhistorias mest horribla straff, en hockeyns egen rättsskandal, där en feg disciplinnämnd vek sig för nymoralistiska vindar och en överkänslig domarrapport".
Man häpnar faktiskt över detta uttalande (särskilt det sista), och jag undrar spontant om Mats har läst igenom domarrapporten. Om han inte har det, ja då är det bara ännu ett av de lågvattenmärken som Aftonbladets journalistik bjuder på. Om han har det, så förstår jag inte vad som är så "överkänsligt" med den. Exakt så här skrev nämligen Thomas Andersson i den rapport han lämnade angående Wernbloms matchstraff: "Efter ca 13 min dubbelutv nr 12 i MoDo - nr 16 i DIF varefter Wernblom åker fram mot mig och skriker något. Hör ej vad, ordagrant, men inga vänliga ord. Ger honom 10 min Osportsligt Uppträdande. Vänder bort från speakerbåset. Wernblom stoppas av linjemännen från att åka på mig. Wernblom åker till utv.bås. Slår klubban i sargen och efter att ha klivit in i utv.båset slår han av den mot plexiglaset. Ger honom ytterligare 10 min Osportsligt Uppträdande. Aut Match Olämpl Grövre Art för fortsatt förlöjligande av situationen. Wernblom åker sedan av banan. För ytterligare kommentarer nås jag per telefon. M.V.H."
I ljuset av detta blir Wennerholms konstaterande att "Killen slog ju egentligen bara sönder en klubba" rent skrattretande! Wernblom gjorde de förseelser enligt domarrapporten (skrek okvädningsord, försökte attackera domaren, slog klubban i sargen i vredesmod, slog sönder klubban mot plexi samt hånade och smädade domaren med ord och gester), och självklart står straffet i proportion till de brotten. Inget snack om den saken - och fallet har ändå granskats av idrottens högsta domstol RIN.
Det allvarliga i detta är att Mats nu går ut och legitimerar att det är helt okej att försöka attackera domaren, att det är helt okej att slå sönder klubban för att uttrycka sitt missnöje mot ett domslut, att det är helt okej att skrika mindre trevliga ord mot matchfunktionärer, att det är helt okej att håna och smäda domaren. Allt Wernblom gjorde var ju bara att han slog "sönder en klubba"... Ännu allvarligare blir det eftersom Aftonbladet på senare tid har uppmärksammat den allt råare ungdomsidrotten, och nu går alltså Mats Wennerholm ut och legitimerar våld mot domare; det är ju en viktig ingrediens i hockeyn! Tragiskt är ordet... -- SLUT PÅ KRÖNIKAN --
Kan man, efter att ha läst Mats Jonssons krönika, dra någon annan slutsats än att Wennerholm baserar sina åsikter om Wernblom på annat än det disciplinnämnden och domaren tog hänsyn till? Bedöm själva:
-- START PÅ KRÖNIKAN --
Nu över till något helt annat, nämligen sportjournalister. Som jag skrev i en tidigare krönika tillhör inte Aftonbladet min favorittidning direkt och den journalist jag mest ogillar på den tidningen är inte helt otippat Lasse Anrell. Men - hör och häpna - den här gången är det inte han som står i skottgluggen utan en annan av "krönikörerna": Nämligen Mats Wennerholm. Fredagen den 8:e januari skriver han nämligen om vilket fiasko den nya nolltoleransen har blivit. Meningen med nolltoleransen var att de rent spelförstörande momenten skulle bort, och det är förstås ett lovvärt syfte. Men, resultatet har enligt Wennerholm blivit att (och det håller jag med om!) en av hockeyns viktigaste ingredienser - nämligen kampmomentet - har totalt försvunnit. "Och i en lagsport med mycket kroppskontakt i världens högsta tempo är det oundvikligt att två spelare ryker ihop med varandra, att frustration slår ut en trött hjärna". Det där tror jag de flesta håller med om utan större betänkligheter. Men fortsättningen under rubriken "Ett horribelt straff" är rent patetisk. Han tar nämligen upp matchen MoDo-DIF i semifinal 4 som ett exempel där det var oundvikligt att Per Bäckman och Magnus Wernblom reagerade som man gjorde. "Och deras straff stod inte i minsta proportion till brotten. Wernbloms åtta matchers avstängning är svensk hockeyhistorias mest horribla straff, en hockeyns egen rättsskandal, där en feg disciplinnämnd vek sig för nymoralistiska vindar och en överkänslig domarrapport".
Man häpnar faktiskt över detta uttalande (särskilt det sista), och jag undrar spontant om Mats har läst igenom domarrapporten. Om han inte har det, ja då är det bara ännu ett av de lågvattenmärken som Aftonbladets journalistik bjuder på. Om han har det, så förstår jag inte vad som är så "överkänsligt" med den. Exakt så här skrev nämligen Thomas Andersson i den rapport han lämnade angående Wernbloms matchstraff: "Efter ca 13 min dubbelutv nr 12 i MoDo - nr 16 i DIF varefter Wernblom åker fram mot mig och skriker något. Hör ej vad, ordagrant, men inga vänliga ord. Ger honom 10 min Osportsligt Uppträdande. Vänder bort från speakerbåset. Wernblom stoppas av linjemännen från att åka på mig. Wernblom åker till utv.bås. Slår klubban i sargen och efter att ha klivit in i utv.båset slår han av den mot plexiglaset. Ger honom ytterligare 10 min Osportsligt Uppträdande. Aut Match Olämpl Grövre Art för fortsatt förlöjligande av situationen. Wernblom åker sedan av banan. För ytterligare kommentarer nås jag per telefon. M.V.H."
I ljuset av detta blir Wennerholms konstaterande att "Killen slog ju egentligen bara sönder en klubba" rent skrattretande! Wernblom gjorde de förseelser enligt domarrapporten (skrek okvädningsord, försökte attackera domaren, slog klubban i sargen i vredesmod, slog sönder klubban mot plexi samt hånade och smädade domaren med ord och gester), och självklart står straffet i proportion till de brotten. Inget snack om den saken - och fallet har ändå granskats av idrottens högsta domstol RIN.
Det allvarliga i detta är att Mats nu går ut och legitimerar att det är helt okej att försöka attackera domaren, att det är helt okej att slå sönder klubban för att uttrycka sitt missnöje mot ett domslut, att det är helt okej att skrika mindre trevliga ord mot matchfunktionärer, att det är helt okej att håna och smäda domaren. Allt Wernblom gjorde var ju bara att han slog "sönder en klubba"... Ännu allvarligare blir det eftersom Aftonbladet på senare tid har uppmärksammat den allt råare ungdomsidrotten, och nu går alltså Mats Wennerholm ut och legitimerar våld mot domare; det är ju en viktig ingrediens i hockeyn! Tragiskt är ordet...
-- SLUT PÅ KRÖNIKAN --