Tredje mötet med en av de "4 stora" som media har valt att kalla de lag i ES som för närvarande har en ekonomi som växer. Med mötena mot HV71 och Färjestad i friskt minne så kan undertecknad inte direkt påstå att man hade stora förväntningar inför denna match.
Precis som i de föregående bortamatcherna så ser Djurgården helt vilsna ut när matchen drar igång och precis som herrar "jag säger vad jag vill" Holmgren och "jag är alltid positiv" Johansson så fint uttryckte det, "kan bara vara en tidsfråga innan pucken ligger i nätet bakom Lassila" så satt man och väntade på det första målet. Lite oväntat så var det gästerna som efter "hårt" tryck och framför allt hårt arbete lyckades få in pucken bakom Fransson o hemmalagets bur.
Herrar Hegerfors och Parmström i studion såg nästan besvikna ut att det inte stod 5,6-0 i stället för 0-1 i första pausen. Har alltid gillat dessa två herrar men frågan är om inte tiden hunnit ifatt dem och det har blivit dags för en ny generation att ta över.
Precis som väntat så vände Linköping matchen och på slutet var det aldrig något snack om vart de tre poängen skulle hamna. Dock hade gästerna med lite tur och på intet sätt välförtjänt kunnat få med sig åtminstone en poäng hem.
Finns det då något positivt att ta med sig ifrån denna match? Självklart fanns med ett par ljuspunkter i mörkret och det vara Ölvestads uppoffrande spel (har mått bra av att få C'et på bröstet) samt Lassilas lugna spel i kassen.
Bäst hos hemmalaget var (hela laget höll jag på att säga) alltid lika pigga Tim Eriksson tillsammans med Emvall och Ulf Söderström.
· · 
Tredje mötet med en av de "4 stora" som media har valt att kalla de lag i ES som för närvarande har en ekonomi som växer.
Med mötena mot HV71 och Färjestad i friskt minne så kan undertecknad inte direkt påstå att man hade stora förväntningar inför denna match.
Precis som i de föregående bortamatcherna så ser Djurgården helt vilsna ut när matchen drar igång och precis som herrar "jag säger vad jag vill" Holmgren och "jag är alltid positiv" Johansson så fint uttryckte det, "kan bara vara en tidsfråga innan pucken ligger i nätet bakom Lassila" så satt man och väntade på det första målet.
Lite oväntat så var det gästerna som efter "hårt" tryck och framför allt hårt arbete lyckades få in pucken bakom Fransson o hemmalagets bur.
Herrar Hegerfors och Parmström i studion såg nästan besvikna ut att det inte stod 5,6-0 i stället för 0-1 i första pausen.
Har alltid gillat dessa två herrar men frågan är om inte tiden hunnit ifatt dem och det har blivit dags för en ny generation att ta över.
Precis som väntat så vände Linköping matchen och på slutet var det aldrig något snack om vart de tre poängen skulle hamna.
Dock hade gästerna med lite tur och på intet sätt välförtjänt kunnat få med sig åtminstone en poäng hem.
Finns det då något positivt att ta med sig ifrån denna match?
Självklart fanns med ett par ljuspunkter i mörkret och det vara Ölvestads uppoffrande spel (har mått bra av att få C'et på bröstet) samt Lassilas lugna spel i kassen.
Bäst hos hemmalaget var (hela laget höll jag på att säga) alltid lika pigga Tim Eriksson tillsammans med Emvall och Ulf Söderström.