Frölunda HC

Klinth:

Jag är helt övertygad om att det handlar om psykologi.

Spelare som har landslagskapacitet blir inte odugliga lallare under en säsong. Det handlar om att prestera under ett stort förväntanstryck.

Man ser samma fenomen för lag som spelar Kvalspel. 

Ta Leksand som exempel. Bra lag, vinner mycket. För att i Kvalserien när allt står på spel, när hela säsongen skall mätas mot framgång eller misslyckande, bara imploderar av nervositet.

Det är inte lika tydligt när det gäller Frölunda.

Men desto mer det pratas om att vara bäst i Europa och desto mer spelarna och ledarna känner pressen, desto mindre prestation.

Vad göra?

Släpp prestationsångesten och spela hockey. Det är kärleken till hockey som gör att de håller på (oavsett lönecheckens storlek).

Frölundaspelarna (och ledarna) ser bleka ut. Andas ut, slappna av och spela hockey.

En dos teori och praktik av detta fenomen och hur man tar sig ur det mönstret borde stå på schemat blixtfort eftersom det inte verkar göra det året runt.

Extra märkligt i en förening som siktar mot Europa...

Lös upp knutarna.

rackham: Kan bara instämma. Det här är ungefär så jag tänker runt dagens Frölunda. Spela och ha sköj. Det har blivit för mycket fokus i klubben på allt runtomkring. Vill kanske vara större än man orkar med. Sedan vete tusan om spelarna man har de facto är på en så hög nivå överlag. Det pratas om en grym trupp, men är den kompetensmässigt grym, eller namnmässigt grym? Namn kostar pengar, men det krävs mer för att bli ett lag som lyckas, och för att lyckas krävs det att man har sköj. Så är det ju oavsett vad man gör, eller vad man jobbar med. Nog fan presterar jag som bäst på jobbet om jag har sköj!!!