Jo, ifråga om tränarbyten, så blir det säkert bättre, iaf inte sämre med att byta ut Dahlén. Han har fått sin tid och det har inte varit speciellt lyckat av diverse anledningar.
Framför allt framstår Uffe som närmast desperat i sina försök att krama ur det bästa av laget. Det är som om varje match vore den fjärde i SC och man ligger under med 0-3 i matcher. Vaskar runt som om man inte hade något att förlora. Hur komfortabla blir spelarna av de här ständiga rockaderna? Kontinuitet?
Ett självklart val som förstecenter är ju Joel, men sedan? Andreas Karlsson eller Hahl? Jag hade valt Hahl och därmed är Pastorn överflödig i Frölundas lagbygge efterson han inte direkt besitter så där utpräglade defensiva egenskaper, som man bör ha som 3:e eller 4:e center. Nu har ju Hahl detta och det är väl främst därför som han som oftast centrar i 3:e, till bekostnad av en sämre defensiv, i någon av de två första uppställningarna. Micke Johansson är klockren som fjärde center.
Sedan har det väl varit ett problem, som Dahlén knappast kan göra så mycket åt, att sällan eller aldrig kunna formera en centrallinje av Joel, Pastorn, Hahl och Micke, eftersom en eller två nästan alltid är sjuka eller skadade. Så även om jag inte tycker att centrallinjen är optimal, så är den ju ändå imponerande och hade säkert fått mycket mer uträttat, om den varit hel, åtminstone någon månad i stöten.
Sedan tycker jag väl knappast att Frölundas backar ensamma skall lastas för den skrala defensiven. Den har enligt min mening, sitt upphov i den mindre lyckade centrallinjen. Joel och Micke gör väl sitt jobb mycket bra, medans det är mer tveksamt bland övriga centrar och deras vikarier, sett över en lite längre period.
Att Frölundas backar allt som oftast hamnar på hälarna, beror ju på saker som händer längre upp i banan. Finns väl inget lag som det är så lätt att slå diagonaler genom mittzon på? Frölundas forwards är alldeles för ofta, överallt och ingenstans, när spelet vänder. Det krävs mycket hjärta från de spelare som skall kunna utföra det hårda tvåvägsarbete, som det är att bära de två förstalinorna och som är grundläggande för en framgångsrik hockey, med högt ställda mål.
· 
· 
MagnusS:
Jo, ifråga om tränarbyten, så blir det säkert bättre, iaf inte sämre med att byta ut Dahlén. Han har fått sin tid och det har inte varit speciellt lyckat av diverse anledningar.
Framför allt framstår Uffe som närmast desperat i sina försök att krama ur det bästa av laget. Det är som om varje match vore den fjärde i SC och man ligger under med 0-3 i matcher. Vaskar runt som om man inte hade något att förlora. Hur komfortabla blir spelarna av de här ständiga rockaderna? Kontinuitet?
Ett självklart val som förstecenter är ju Joel, men sedan? Andreas Karlsson eller Hahl? Jag hade valt Hahl och därmed är Pastorn överflödig i Frölundas lagbygge efterson han inte direkt besitter så där utpräglade defensiva egenskaper, som man bör ha som 3:e eller 4:e center. Nu har ju Hahl detta och det är väl främst därför som han som oftast centrar i 3:e, till bekostnad av en sämre defensiv, i någon av de två första uppställningarna. Micke Johansson är klockren som fjärde center.
Sedan har det väl varit ett problem, som Dahlén knappast kan göra så mycket åt, att sällan eller aldrig kunna formera en centrallinje av Joel, Pastorn, Hahl och Micke, eftersom en eller två nästan alltid är sjuka eller skadade. Så även om jag inte tycker att centrallinjen är optimal, så är den ju ändå imponerande och hade säkert fått mycket mer uträttat, om den varit hel, åtminstone någon månad i stöten.
Sedan tycker jag väl knappast att Frölundas backar ensamma skall lastas för den skrala defensiven. Den har enligt min mening, sitt upphov i den mindre lyckade centrallinjen. Joel och Micke gör väl sitt jobb mycket bra, medans det är mer tveksamt bland övriga centrar och deras vikarier, sett över en lite längre period.
Att Frölundas backar allt som oftast hamnar på hälarna, beror ju på saker som händer längre upp i banan. Finns väl inget lag som det är så lätt att slå diagonaler genom mittzon på? Frölundas forwards är alldeles för ofta, överallt och ingenstans, när spelet vänder. Det krävs mycket hjärta från de spelare som skall kunna utföra det hårda tvåvägsarbete, som det är att bära de två förstalinorna och som är grundläggande för en framgångsrik hockey, med högt ställda mål.