Petra: Vet du vad? När jag bodde i Sundsvall kände jag ungefär likadant, fast de kommentarer man helst ville slippa var ju i det fallet kommentarerna från gläfsarna. Nog för att Gläfsers är mitt andralag, men det var fan så jobbigt om vi råkade förlora och min kollega Benny, två rum ifrån mig, plågade mig med den eländiga TIK-Power hela dagen. Då var det skönt att söka tröst hos mina två leksingkollegor som var konstant deprimerade pga Leksands uselhet och därför behövde minst lika mycket tröst själva. Dessutom skall leksingkollegorna ha cred för att de alltid följde med mig och såg när Luleå spelade i Timrå Isstadion och de sjöng och skrek för att heja fram LHF som om de hade varit infödda lulingar. Tack Petter och Anders! Ni gjorde min Sundsvallstid uthärdlig.
· 
