Dragan 2k: Ett mycket utförligt och välskrivet svar som mycket väl pekar på saker som både kan vara kända och okända för gemene man. Med gemene man menar jag givetvis oss icke-Frölundaiter, som kanske trots att man hänger med vad som händer runt laget i elitserien och i vad som skrivs i pressen inte har bilden helt klar för oss själva.
I det resonemang nämner du bl.a att man förlorat stort vid ett flertal tillfällen. Tappat fokus vid dessa tillfällen, eller rent slarv känns väl som fullt godtagara skäl till dessa ras. Hur har ni spelat omedelbart efter dessa förlister? Har ni slutit er samman och visat er styrka som lag då, eller hur har det sett ut?
Vidare nämner du målvaktssituationen där Tommy Salo tog över efter Henke i kassen. Att axla den manteln fullt utkänns givetvis väldigt svår. Att beskriva den som omöjlig är nog inte att ta i. Henke utvecklades väldigt mycket den sista säsongen i Frölunda. När han spelade VM syntes det att han var en världsmålvakt, utan egentliga brister. Spåren av detta har vi sett i NY Rangers under hösten och vintern. Han höll nollan i sex av 14 matcher gånger under SM-slutspelet, sex gånger! Inte undra på att laget spelar bra och vinner då! Som sagt, att jämföra med detta är ingen idé. Det går inte att nå upp till en liknande nivå för någon målvakt, skulle jag säga. I vilket fall så skulle den målvakt som nu skulle göra detta nog göra självmål på sig själv rätt så omgående. Nu har heller inge jämförelser gjorts mellan Salo och Henke, jag ville bara dra en liten parallell mest för sakens skull.
Salo har som du mycket riktigt säger haft sin tid. Han var nog bäst för tiotalet år sedan, när han var med och hjälpte Sverige till OS-guld och VM-guld, bl.a. Fjolåret för hans del gick väl mest i molltoner. Han fick väl mest vänja sig vid diverse okvädesord från bortafansen när MoDo-all star åkte runt på turné. En turné som av naturliga skäl inte höll hela vägen. Ingen skugga bör falla över Salo för det debaclet. Där får lagbyggarna i MoDo ta åt sig sin beskärda del av kritiken.
Tommy har väl fortsatt glädja Frölundapubliken under vissa matcher. Han har ju nått en iaf hyfsat hög nivå merparten av matcherna, sedna har han toppat denna nivå ungefär lika ofta som han nått absoluta botten. En ojämnhet som måhända är fullt förklarlig. Den analysen väljer dock jag att avstå ifrån.
Era skadebekymmer är nästa del i det hela, och egentligen är det väl en liten bragd att ni ändå hängt med så pass bra rent spelmässigt med så många juniorer på banan. Visst, ni har kanske inte vunnit dessa matcher, men spelet har lovat mycket mer. Dessutom har det varit oerhört glädjande att se era juniorspelare: Ja, återigen, får man väl säga. Men spelare som Gistedt och Carlsson lär vi nog få se i A-truppen inom en par-tre säsonger.
Iom skadorna och inplockade juniorer så har de äldre gardet fått ta ett större ansvar vad gäller det defensiva merjobbet och detta har kanske slitit på de övriga spelarna så att offensiven har fått stå tillbaka. Det finns dock toppar värda att nämna. Matchen i Jönköping mot HV71 var nog säsongens bästa match såhär långt. Där kände man verkligen doften av slutspel. Nyförvärv, ja. Det skulle nog vara på sin plats med ett par förstärkningar i truppen. Skador kan ju slå upp igen, och flera av spelarna har som sagt matchats rätt hårt en längre tid nu. Tolsa har man vetat om en längre tid, och det skule kännas väldigt främmande och ovant om Frölunda valde att sitta passiva i det här läget. Det är inte något man vant sig vid från den klubben. Vad jag menar är alltså förmågan att hela tiden ligga steget före, och på något sätt komma ut som vinnare trots motgångar. Vi får således vänta några dygn innan vi vet om det blir något tillskott till spelartruppen.
· 
I det resonemang nämner du bl.a att man förlorat stort vid ett flertal tillfällen. Tappat fokus vid dessa tillfällen, eller rent slarv känns väl som fullt godtagara skäl till dessa ras. Hur har ni spelat omedelbart efter dessa förlister? Har ni slutit er samman och visat er styrka som lag då, eller hur har det sett ut?
Vidare nämner du målvaktssituationen där Tommy Salo tog över efter Henke i kassen. Att axla den manteln fullt utkänns givetvis väldigt svår. Att beskriva den som omöjlig är nog inte att ta i. Henke utvecklades väldigt mycket den sista säsongen i Frölunda. När han spelade VM syntes det att han var en världsmålvakt, utan egentliga brister. Spåren av detta har vi sett i NY Rangers under hösten och vintern. Han höll nollan i sex av 14 matcher gånger under SM-slutspelet, sex gånger! Inte undra på att laget spelar bra och vinner då! Som sagt, att jämföra med detta är ingen idé. Det går inte att nå upp till en liknande nivå för någon målvakt, skulle jag säga. I vilket fall så skulle den målvakt som nu skulle göra detta nog göra självmål på sig själv rätt så omgående. Nu har heller inge jämförelser gjorts mellan Salo och Henke, jag ville bara dra en liten parallell mest för sakens skull.
Salo har som du mycket riktigt säger haft sin tid. Han var nog bäst för tiotalet år sedan, när han var med och hjälpte Sverige till OS-guld och VM-guld, bl.a. Fjolåret för hans del gick väl mest i molltoner. Han fick väl mest vänja sig vid diverse okvädesord från bortafansen när MoDo-all star åkte runt på turné. En turné som av naturliga skäl inte höll hela vägen. Ingen skugga bör falla över Salo för det debaclet. Där får lagbyggarna i MoDo ta åt sig sin beskärda del av kritiken.
Tommy har väl fortsatt glädja Frölundapubliken under vissa matcher. Han har ju nått en iaf hyfsat hög nivå merparten av matcherna, sedna har han toppat denna nivå ungefär lika ofta som han nått absoluta botten. En ojämnhet som måhända är fullt förklarlig. Den analysen väljer dock jag att avstå ifrån.
Era skadebekymmer är nästa del i det hela, och egentligen är det väl en liten bragd att ni ändå hängt med så pass bra rent spelmässigt med så många juniorer på banan. Visst, ni har kanske inte vunnit dessa matcher, men spelet har lovat mycket mer. Dessutom har det varit oerhört glädjande att se era juniorspelare: Ja, återigen, får man väl säga. Men spelare som Gistedt och Carlsson lär vi nog få se i A-truppen inom en par-tre säsonger.
Iom skadorna och inplockade juniorer så har de äldre gardet fått ta ett större ansvar vad gäller det defensiva merjobbet och detta har kanske slitit på de övriga spelarna så att offensiven har fått stå tillbaka. Det finns dock toppar värda att nämna. Matchen i Jönköping mot HV71 var nog säsongens bästa match såhär långt. Där kände man verkligen doften av slutspel. Nyförvärv, ja. Det skulle nog vara på sin plats med ett par förstärkningar i truppen. Skador kan ju slå upp igen, och flera av spelarna har som sagt matchats rätt hårt en längre tid nu. Tolsa har man vetat om en längre tid, och det skule kännas väldigt främmande och ovant om Frölunda valde att sitta passiva i det här läget. Det är inte något man vant sig vid från den klubben. Vad jag menar är alltså förmågan att hela tiden ligga steget före, och på något sätt komma ut som vinnare trots motgångar. Vi får således vänta några dygn innan vi vet om det blir något tillskott till spelartruppen.