Ja, ett mer regionalt system för J20 vore att föredra och istället satsa på ETT rikstäckande J18.
Jag var med och tittade på kostnaderna för ett SuperElit-lag för ett par år sedan. Faktum då var att man omsatte ungerfär lika mycket som ett genomsnittligt allsvenskt lag. Skillnaden är dock att ett allsvenskt lag har diverse inkomster, i form av publik och sponsorintäkter, som SuperElit-laget aldrig kommer i närheten av.
Så rent företagsekonomiskt är det en katastrof, om man skulle räkna på vad det har kostat per producerad egen produkt i ES.
Däremot finns det ett mervärde som är svårt att räkna i pengar, iaf i Jönköping, då i stort hela ungdomsverksamheten rekryterar ledare från just densamma och då får man klubbhjärtat på köpet och grabbar som vet vad som krävs, även om de nu själva, alla gånger, inte nått ända fram.
Kring dina frågor reflekterar jag väl närmast på den om 16 och 17-åringar i en serie för de som är 20. Även om nu dessa 20-åringar inte alls är så talangfulla, så besitter de ändå oftast en fysik och taktisk skolning som är utvecklande, för de som just lämnat A och B-hockeyn bakom sig. Men som sagt det är inget de skall köra fast i för flera år framåt.
Sedan är det ju inte alltid helt lätt att flytta på folk som är 18, 19 år gamla, då de som oftast är knytna till ett hockeygymnasium. HV sätter studierna främst, så g i kärnämnena och en relativt hög närvaro är ett måste om man inte vill sparkas ut.
En något strulig Johan Franzén kom till Sanda Hockeygymnasium som 17-åring. Han mer eller mindre sparkades ut efter endast någon månad. Som sistaårsjunior spelade han Div. 3-hockey för Boro. Först som 22-åring debuterade han i ES. Hade sedan inga större problem med att ta en ordinarie plats i Detroit som 26-åring.
Ulf Söderström debuterade i ES som 27-åring och vann dess poängliga året senare.
HV:s Stefan Pettersson debuterade i Allsvenskan först som 23-åring.
I detta skulle man kunna se ytterligare ett problem i ett allt för elitistiskt juniortänkande. Duger du inte för seniorhockeyn (på elitnivå) som 18, 19-åring, kvarstår ett tämligen urholkat eller närmast nedlagt J20?
Så det måste finnas fler vägar (för individen) och man måste också förhindra en allt för tidig utslagning. Johan Franzén, Ulf Söderström och Stefan Pettersson har ju inte direkt glatt hockeysverige som juniorer. Ändå blev de habila eller till och med väldigt lyckadede ES-spelare. Och liksom grundtanken med fler egna produkter/juniorer i lagen tilltalar oss, så känns det också jävligt bra med ett så svenskt ES som möjligt?
· 
Ja, ett mer regionalt system för J20 vore att föredra och istället satsa på ETT rikstäckande J18.
Jag var med och tittade på kostnaderna för ett SuperElit-lag för ett par år sedan. Faktum då var att man omsatte ungerfär lika mycket som ett genomsnittligt allsvenskt lag. Skillnaden är dock att ett allsvenskt lag har diverse inkomster, i form av publik och sponsorintäkter, som SuperElit-laget aldrig kommer i närheten av.
Så rent företagsekonomiskt är det en katastrof, om man skulle räkna på vad det har kostat per producerad egen produkt i ES.
Däremot finns det ett mervärde som är svårt att räkna i pengar, iaf i Jönköping, då i stort hela ungdomsverksamheten rekryterar ledare från just densamma och då får man klubbhjärtat på köpet och grabbar som vet vad som krävs, även om de nu själva, alla gånger, inte nått ända fram.
Kring dina frågor reflekterar jag väl närmast på den om 16 och 17-åringar i en serie för de som är 20. Även om nu dessa 20-åringar inte alls är så talangfulla, så besitter de ändå oftast en fysik och taktisk skolning som är utvecklande, för de som just lämnat A och B-hockeyn bakom sig. Men som sagt det är inget de skall köra fast i för flera år framåt.
Sedan är det ju inte alltid helt lätt att flytta på folk som är 18, 19 år gamla, då de som oftast är knytna till ett hockeygymnasium. HV sätter studierna främst, så g i kärnämnena och en relativt hög närvaro är ett måste om man inte vill sparkas ut.
En något strulig Johan Franzén kom till Sanda Hockeygymnasium som 17-åring. Han mer eller mindre sparkades ut efter endast någon månad. Som sistaårsjunior spelade han Div. 3-hockey för Boro. Först som 22-åring debuterade han i ES. Hade sedan inga större problem med att ta en ordinarie plats i Detroit som 26-åring.
Ulf Söderström debuterade i ES som 27-åring och vann dess poängliga året senare.
HV:s Stefan Pettersson debuterade i Allsvenskan först som 23-åring.
I detta skulle man kunna se ytterligare ett problem i ett allt för elitistiskt juniortänkande. Duger du inte för seniorhockeyn (på elitnivå) som 18, 19-åring, kvarstår ett tämligen urholkat eller närmast nedlagt J20?
Så det måste finnas fler vägar (för individen) och man måste också förhindra en allt för tidig utslagning. Johan Franzén, Ulf Söderström och Stefan Pettersson har ju inte direkt glatt hockeysverige som juniorer. Ändå blev de habila eller till och med väldigt lyckadede ES-spelare. Och liksom grundtanken med fler egna produkter/juniorer i lagen tilltalar oss, så känns det också jävligt bra med ett så svenskt ES som möjligt?