Det har varit lite annorlunda varje gång. 1995 stod jag uppe vid Axamo tillsammans med 2 500-3 000 andra och väntade på att planet från Gävle skulle landa. Även fast snedstegsfaktorn var påtaglig den gången så minns man det ändå som igår. Fast den gången drog inte festen igång riktigt förrän dagen efter, då alla samlades kring laget nere på stan, även om det var ganska stor uppslutning på det spontana firandet under natten
2004 var det ju hemma, så det var liksom en stor fest hela dagen och bara några minuter efter slutsignalen så började city att korka igen. Någon timme senare var ju också hela laget nere på stan.
I år blev det en sådan där väntan igen och för första gången så har jag varit nykter under ett SM-firande. Detta för att kunna köra bil och ha sonen med mig som nu är 15 år. Han har varit lite liten vi de två tidigare tillfällena.
Vi väntade in laget uppe vid KA. NBS hade smyckat avfarten från E4:an till ELMIA med hundratals marschaller och i rondellen vid arenan brann det bengaliska, där tusentalet supportrar mött upp. Bussen körde ett ärevarv med poliseskort i rondellen, men körde sedan ner på E4:an för vidare färd mot city.
Runt kvart över två bestämde vi oss för att åka hem. Då var det fortfarande svårt att ta sig fram med bil på Stationsgatan. Barnarpsgatan stod helt stilla, liksom Parkgatan, Kyrkogatan, Slottsgatan och Skolgatan. Uppe vid Halls Hörna hade polisen stängt av Storgatan i östlig riktning. Tusentals bilhorn ylar i natten.
På Väderkvarnen (Karlavagnen) spelas barndomskamraterna Crut för fulla muggar. Tänk vad mycket som har hänt sedan man spelade landhockey med klasskamraten Owe Thörnberg. Nu har till och med hans son två SM-Guld.
Resan har varit lång. En gång i tiden hette den även Hanhals och KBA67. Det skall vi aldrig glömma. Därför kan du försäkra dig om att Le Mat får största möjliga omsorg och beskydd om någon annan försöker sig till att stjäla den :-)
· · 
Det har varit lite annorlunda varje gång. 1995 stod jag uppe vid Axamo tillsammans med 2 500-3 000 andra och väntade på att planet från Gävle skulle landa. Även fast snedstegsfaktorn var påtaglig den gången så minns man det ändå som igår. Fast den gången drog inte festen igång riktigt förrän dagen efter, då alla samlades kring laget nere på stan, även om det var ganska stor uppslutning på det spontana firandet under natten
2004 var det ju hemma, så det var liksom en stor fest hela dagen och bara några minuter efter slutsignalen så började city att korka igen. Någon timme senare var ju också hela laget nere på stan.
I år blev det en sådan där väntan igen och för första gången så har jag varit nykter under ett SM-firande. Detta för att kunna köra bil och ha sonen med mig som nu är 15 år. Han har varit lite liten vi de två tidigare tillfällena.
Vi väntade in laget uppe vid KA. NBS hade smyckat avfarten från E4:an till ELMIA med hundratals marschaller och i rondellen vid arenan brann det bengaliska, där tusentalet supportrar mött upp. Bussen körde ett ärevarv med poliseskort i rondellen, men körde sedan ner på E4:an för vidare färd mot city.
Runt kvart över två bestämde vi oss för att åka hem. Då var det fortfarande svårt att ta sig fram med bil på Stationsgatan. Barnarpsgatan stod helt stilla, liksom Parkgatan, Kyrkogatan, Slottsgatan och Skolgatan. Uppe vid Halls Hörna hade polisen stängt av Storgatan i östlig riktning. Tusentals bilhorn ylar i natten.
På Väderkvarnen (Karlavagnen) spelas barndomskamraterna Crut för fulla muggar. Tänk vad mycket som har hänt sedan man spelade landhockey med klasskamraten Owe Thörnberg. Nu har till och med hans son två SM-Guld.
Resan har varit lång. En gång i tiden hette den även Hanhals och KBA67. Det skall vi aldrig glömma. Därför kan du försäkra dig om att Le Mat får största möjliga omsorg och beskydd om någon annan försöker sig till att stjäla den :-)