Dysso: Jag tror inte heller att Ledin kommer att bli något annat än det han redan är. Däremot så kanske han har lärt sig att hålla klubban i isen istället för att åka omkring med den som någon slags balanspinne, och spelar han med rätt spelare då så blir det mål mer eller mindre automatiskt. Hur det än är med den saken så kommer jag att se varenda mål eller assist han gör som en stor bonus eftersom jag inte förväntat mig så mycket mer än 0+0 under en säsong för honom iaf.
Du kanske stod i närheten av mig då i sista matchen mot Modo? Förra säsongen var jag faktiskt ståplatsare och brukade stå lite snett till höger bakom klacken, eller kanske snarare snett till höger bakom klackens kärna med trumma och allt vad det innebär, så den plats där jag stod får nog räknas som klackplats. Ska jag vara uppriktig så tänkte nog även jag att det enda som kunde "rädda" matchen just då, eller i vart fall ge publiken lite underhållning, var ett rejält slaggis, fast jag lät bli att skrika det iaf : ) Däremot tillhörde jag dem som hyllade LHF när matchen var slut och det tycker jag att man alltid ska göra även om man kan känna sig besviken efter en förlust. När folk sedan började gå hem satte jag mig ner på H-läktaren och bara stirrade rakt fram. Jag kände mig helt tom inombords på något sätt, och när jag väl kom mig för att pallra mig hemåt tog jag världens längsta omväg runt halva stan så att promenaden tog 1,5 timme istället för 10-15 minuter. Huga vad hemskt det är att åka ur slutspelet, hur ska det då inte kännas för de som förpassas till allsvenskan? *ryyysa*
Åker jag ner och kollar premiären ska du naturligtvis få en rapport, och jag brukar faktiskt kunna vara hyfsat objektiv (det hör liksom till mitt yrke) och såga spelarna i båda lagen ungefär lika mycket. Fast lite färgad är man nog säkert ändå, i vart fall om det händer något mer kontroversiellt under matchen. När det gäller hockey är det ju lite svårt att helt koppla bort känslorna alla gånger.
Du kanske stod i närheten av mig då i sista matchen mot Modo? Förra säsongen var jag faktiskt ståplatsare och brukade stå lite snett till höger bakom klacken, eller kanske snarare snett till höger bakom klackens kärna med trumma och allt vad det innebär, så den plats där jag stod får nog räknas som klackplats. Ska jag vara uppriktig så tänkte nog även jag att det enda som kunde "rädda" matchen just då, eller i vart fall ge publiken lite underhållning, var ett rejält slaggis, fast jag lät bli att skrika det iaf : ) Däremot tillhörde jag dem som hyllade LHF när matchen var slut och det tycker jag att man alltid ska göra även om man kan känna sig besviken efter en förlust. När folk sedan började gå hem satte jag mig ner på H-läktaren och bara stirrade rakt fram. Jag kände mig helt tom inombords på något sätt, och när jag väl kom mig för att pallra mig hemåt tog jag världens längsta omväg runt halva stan så att promenaden tog 1,5 timme istället för 10-15 minuter. Huga vad hemskt det är att åka ur slutspelet, hur ska det då inte kännas för de som förpassas till allsvenskan? *ryyysa*
Åker jag ner och kollar premiären ska du naturligtvis få en rapport, och jag brukar faktiskt kunna vara hyfsat objektiv (det hör liksom till mitt yrke) och såga spelarna i båda lagen ungefär lika mycket. Fast lite färgad är man nog säkert ändå, i vart fall om det händer något mer kontroversiellt under matchen. När det gäller hockey är det ju lite svårt att helt koppla bort känslorna alla gånger.